- Det var som att slåss med högra armen gipsad, sade Horace Engdahl, och då ska man veta att Svenska akademiens ständige sekreterare är väldigt, väldigt bra på engelska.

Det han berättade om var en verbal match i höstas mot en av Englands hårdaste kritiker av Nobelpriset i litteratur. Den ägde rum i London, och den genomfördes givetvis på engelska.

- Han var ute efter att krossa mig, men han var illa påläst. Om denna diskussion hade förts på något annat språk än det som var hans modersmål men inte mitt, hade jag krossat honom. Nu blev det bara oavgjort, berättade Horace Engdahl, som konstaterade att det nästan är omöjligt att gräla på ett främmande språk.

Han och Svenska språknämndens chef Olle Josephson var häromkvällen inbjudna till ett öppet seminarium på Tekniska högskolans institution för industriell ekonomi.

”Får vi tänka på svenska i framtidens universitet?” var rubriken. Frågan är högaktuell på KTH, där masterutbildningarna nu ska genomföras helt på engelska, och där man måste söka dispens om man vill skriva sin avhandling på svenska.

Både Horace Engdahl och Olle Josephson är kritiska mot att en växande andel av den högre utbildningen och forskningen i Sverige bedrivs uteslutande på engelska. De har flera goda argument, varav det viktigaste är att man helt enkelt tänker bättre på sitt eget språk än på ett främmande.

Båda två underströk att de ingalunda är motståndare till engelskan, tvärtom.

- Men om vi tror att det bara finns plats för ett språk i en forskarhjärna, då går vi raskt mot fördumning, som Olle Josephson uttryckte saken.

Den enda rimliga lösningen, det tycktes såväl gäster som publik vara överens om, vore en kraftfull satsning på kvalificerade översättningar. Problemet är förstås att översättningar kostar både tid och pengar.

Och vem ska betala?
- Staten har råd, staten kan omprioritera i sin budget, sade Horace Engdahl.
- Det är en fråga om politik.