Magnus Uggla har en ny livsfilosofi. I ärlighetens namn påminner den om en redan existerande tes av Charles Darwin, men lyder så här: det är inte de starka som klarar sig, utan de som bäst hanterar förändring. Och att hantera förändring, det har han blivit bra på.
–Trots att jag inte alltid gillar utvecklingen är jag snabb på att anpassa mig efter nya tider. Förr satt jag och bevakade en skivkarriär, men idag säljer man inte mycket skivor hur populär man än är. Då får man börja syssla med saker som man inte har gjort tidigare, säger han.
Sedan sitt senaste skivsläpp för tre år sedan har Magnus Uggla blivit bloggare, spelat i en revy med Johan Rheborg och Johan Ulveson, gett ut en bok och haft huvudrollen i två dokusåpor. Nyligen tog han över Annika Lantz roll som värd för P4:s fredagstalkshow. Ikväll har hans egen föreställning, Ugglas revy, Stockholmspremiär på Chinateatern.
Revyn har medfört något som han knappast är bortskämd med: goda recensioner. Själv säger Magnus Uggla att det bästa med formatet är att han kan ta inspiration från sin hjälte Karl Gerhard.
–Jag har ett nummer som verkligen är i Karl Gerhard-anda, där jag ändrar texten hela tiden. Det betyder att jag behöver läsa tidningen, så att jag kan förändra något nästan varje kväll. En revy måste vara aktuell. Folk tycker att det är coolt när man sjunger om något som hände i förrgår.
Även i sitt andra nya uppdrag, programledare i mysputtriga P4, har han en förebild: den amerikanske komikern David Letterman.
–Han är briljant i tv-rutan. Otroligt avspänd. Tänk vad det måste vara pressande att göra fem program i veckan som han gör. Det är nya skämt varje gång och han drar dem felfritt. Han stakar sig aldrig!
Att lågmälde, kostymklädde Letterman skulle bli Magnus Ugglas idol, det hade nog ingen tippat, säg, 1977. Men Sveriges egen Mott The Hoople-rockare, som var emot det mesta och tackade nej till nästan alla framträdanden för att värna om sin image, har blivit en folkkär underhållare som sjunger på kronprinsessans bröllop. Han har nått en unik position i Nöjessverige: den arrangörerna ringer när de vill ha liv i luckan, fast lagom mycket.
Är han en frisk fläkt i ett stifft medieklimat eller nöjesetablissemangets egen låtsasrebell? En sak är säker. Magnus Uggla är eftertraktad.
Det märks inte minst när SvD ska träffa honom på Chinateatern. Tiden för intervjun ändras två gånger på mindre än ett dygn, och när han dyker upp är det ändå en kvart efter utsatt tid.
–Förlåt, jag är lite stressad, säger han och pratar jättesnabbt.
Den som har följt Ugglas blogg har dock kunnat skymta en annan Magnus än nöjesentreprenören – en Woody Allensk neurotiker som har svårt att sova, som lider av bacillskräck och hypokondri, som tvivlar på sig själv.
–Ja, jag har väldigt dåligt självförtroende, säger han.
Det är inte så du brukar framstå.
–Nej. Fast jag tänker att turen gynnar den som är förberedd. Har man dåligt självförtroende, då vill man inte släppa ifrån sig nånting. Jag skulle aldrig sätta mig att skriva kvällen innan och tänka ”det där slinker nog igenom”. Det tror jag är en fördel med att ha dåligt självförtroende. Man blir mer noggrann.
En annan sak som går emot den typiska bilden av dig är att du tar pianolektioner.
–Ja, jag går hos en rysk pianolärare och spelar klassiskt piano. Det är Prokofjev, Chopin och sådant. Inga avancerade grejer.
