Att knappt någon kände till Mo Yan, än färre hade tagit sig an någon av de tre böcker som översatts till svenska – ”Det röda fältet”, ”Vitlöksballaderna” och ”Ximen Nao och hans sju liv” – är i sig en smärtsam påminnelse om hur lite vi egentligen vet om hur det moderna kinesiska kulturlivet. Nåja, vissa cineaster kände i alla fall till Zhang Yimous filmatisering av Yans bok ”Det röda fältet”, som belönades med en Guldbjörn på filmfestivalen i Berlin 1987.

Men annars satt vi alla där och kippade efter andan. Mo – vem då? Och när ingen kunde ge sina egna kommentarer med hallucinatorisk realism, övergick snacket istället till att raljera över Mo Yan som snabbt blev ”Yo Man”! Eller möjligen ”kinesen”. Efter det öppnades dammluckorna för alla som ville göra sig roliga på pristagarens bekostnad och inte sällan också för rasistiska uttalanden om hans utseende, hudfärg och så vidare.

”Jag kan inte minnas att någon pratade om mimare och grodlår när JMG Le Clézio fick priset. Eller stekta marsvin, när Mario Vargas Llosa stod i rampljuset. Ingen jiddrade om kebab och fotboll när Orhan Pamuk föll Akademien i smaken”, skriver Helsingborgs Dagblads krönikör Patrik Lundberg påpassligt.

Visst, det finns säkert komplicerande faktorer med årets pristagare, som att Mo Yan fortfarande uppges vara medlem i kommunistpartiet, men det i sig är ingen ursäkt för att klä sin okunskap i ilskna påhopp.

QUIZ: Vilken pristagare har skrivit boken?

Bildspel

Här är de 25 senaste pristagarna

"Yan blev överlycklig – och vettskrämd"

Grafik

Manliga européer mest prisade

Yans böcker slut på Hedengrens

QUIZ: Känner du igen litteraturpristagarna?