- Det finns en enorm klyfta mellan föräldrar och barn. Barnen är experter på spel och föräldrarna kan ingenting, samtidigt som de är beslutsfattare om spelandet. Vad som händer är att barnen blir underkastade en okunnig auktoritet. Och då blir de irriterade, säger Mats Brun.
I boken När livet blir ett spel, som kommer ut i dagarna, försöker han hjälpa vuxengenerationen att förstå barnens spelvanor.

På internetkaféet Matrix vid Hötorgets T-banestation fördriver Kristoffer Krukowski, 19, en lång håltimme med rollspelet World of warcraft. Hans föräldrar är måttligt roade av hans spelande.
- De gillar det självklart inte, de tycker att jag borde göra något mer konstruktivt. Det blir mest en monolog, eftersom de bestämmer. Men vi kompromissar och gör upp om tider då jag får spela, säger han.
Samtidigt säger han sig ha viss förståelse för deras argument, eftersom det kan bli väldigt mycket stillasittande framför datorn ibland.

Förra veckan gick föräldraorganisationen Fairplay ut med en ny undersökning med
rubriken ”Nästan varannan förälder upplever problem med barnens tv- och datorspelande”.
Men den som tittar närmare på undersökningen ser att åtta av tio föräldrar också ser positiva effekter av barnens spelande.

Anser ni att ungdomars dataspelande är ett problem?
- För de allra flesta är det inte det, utan en rolig hobby. Men det är viktigt att lyssna på de föräldrar som upplever det som ett problem, säger Maria Agrell, projektledare på Fairplay.

Behövs en föräldraorganisation?
- Just nu behövs det, eftersom det är ett nytt fenomen. Föräldrar söker kunskap men har ingenstans att vända sig. Förhoppningsvis kommer vi inte att behövas om fem år.
Dataspelen är här för att stanna, och föräldragenerationen gör bäst i att sätta sig in i dem, anser Mats Brun. Han rekommenderar föräldrarna att sitta med barnen ibland så att de förstår spelen. Först då kan de fatta beslut om vad som är okej.