– Jag stängde precis av radion. De spelade dina låtar hela tiden och det kändes lite konstigt, så jag la på Springsteen i stället, säger Mona Sahlin när hon tar emot Mauro Scocco på sitt kontor.
Först, grattis till utnämningen. Det pratas mycket om de ”nya socialdemokraterna”, det låter ju lite fånigt och taget från moderaterna, men hur ska de nya socialdemokraterna kännas?
–Det vi har gjort dåligt de senaste åren är att vi har glidit in i att bli ett maktparti, vi har kommit att bli några som mer försvarar systemen än det de egentligen är till för. Vi är bra på att beskriva brukssamhällets villkor, men storstaden, stressen, där hängde vi inte med. Vi måste bli bättre på att förstå samtiden och visa att vi är förbannade på klassklyftor, samtidigt som de ser annorlunda ut idag.
Jag får en feeling av att det behövs mer ideologi, mer av en Kennedy eller Blair, någon känns ”wow!, här är någon som vill något”. Och då är frågan: Vilka ideologiska skillnader finns det mellan dig och Göran Persson?
–Vi är ju verkligen sossar båda två, vi ogillar klyftor och orättvisor. Men sedan tolkar man ju det olika. Jag ser småföretagarna som löntagare, om du förstår vad jag menar: det är folk som sliter och släpar och ofta har förbaskat dålig ekonomi och ingen trygghet. Så ser inte Göran det. Och jag fokuserar mycket mer på diskriminering.
Det finns otroligt mycket vardagsrasism.
–Ja. Och det finns strukturell diskriminering. Kvinnor är underordnade. Jag vill använda politiken för att bidra till att förändra det.
Han kallas ofta HSB, han som bestämmer, och omgärdades av ett rykte om en presidentlik stil. Du påstås ha en mer inkluderande ledarstil.
–Jag är så trött på det där! Att allt jag gör ska jämföras.
Men du sitter på den pottkanten nu. Finns det en risk att man med en öppnare stil också öppnar för mer tjafs?
–Man måste ha folk omkring sig som vågar säga vad de tycker. Om folk först har fått vara med och göra det tror jag också att det är lättare att sedan ställa upp lojalt bakom beslutet, oavsett vilket det blir.
Någonting som jag tänkte på när Borelius och Stegö Chilò åkte ur den nya regeringen var om det var de sista glada amatörerna i politiken. Och vad det i så fall betyder om vi får ett system där ingen politiker har rökt hasch, slagit ner någon eller haft svart städhjälp?
–Ja du. Jag har rökt hasch och jag är politiker. Jag har begått en massa misstag, och jag är kvar som politiker. Jag hoppas verkligen inte att folk åker ut ur politiken för att de begår misstag.
Jag tänker på unga människor som tänker ”om jag börjar med politik, då kommer jag att bli så jäkla granskad”.
–Då kan de titta på mig... Men när det gäller Borelius, stämmer det som du sa att hon åkte för att hon hade svart barnflicka, eller var det för att hon försvarade det med att säga ”det har väl alla, det är väl inget konstigt?”?
Hur ska ni hantera sverigedemokraterna? Inställningen hittills tycks ju ha varit att tiga ihjäl dem.
–Det var en urusel strategi. Vi tänkte att om man tar debatter med dem så ger man dem också en plats. Men det gick ju inte så bra. Så då får vi göra tvärtom nu, ta debatten med dem.
Nu är tiden slut.
–Vad synd. Det var kul, du frågade lite annorlunda. Hade du varit journalist skulle det ha varit ”vilken skattesats, vilken proposition?”.
Mauro Scocco släpper på onsdag albumet Ljudet av tiden som går, där han blandar nyskrivna låtar med sådana han tidigare har gett bort till andra artister. Samtidigt kommer boken Saker som jag gjort, med texter och noter till hans mest kända låtar.
