Bruce Springsteen och The E Street Band
Palais Omnisports, Paris Bercy, måndag


Febertermometern går i topp några gånger under kvällen i Bercy när Bruce Springsteen och hans kompanjoner i E Street Band inleder den Europeiska delen av sin senaste turné. Men temperaturen fluktuerar hårt. Ibland tappar han nästan hettan helt vilket gör att både han själv och publiken får arbeta ordentligt för att den pyrande glöden skall börja flamma igen.

Bruce Springsteens axlar är tyngda av ansvar. Det märktes redan på senaste skivan, The rising. Det är terrordådet mot World Trade Center som spökar. Plattan talar om sorg, ilska, mod och kärlek. Bruce vill vara ett stöd för de som drabbades av katastrofen. Han vill skänka hopp. Han vill en hel massa saker som helt vanliga rocklåtar sällan klarar av att bära.
Allt det här går igen i konserten i sportarenan Palais Omnisports. Parisarna försöker hänga med så gott det går i svängningarna så nog blir det stundtals hög stämning i lokalen, det jublas minst sagt en hel del när Bruce klämmer ur sig några fraser på franska exempelvis. Men när Springsteen mässar för mycket sprider sig ointresset i församlingen.

Första halvtimmen av konserten är riktigt trög. Detta trots att Springsteen spelar en publikfavorit som Darkness on the edge of town.
En avslappnad och lättsam Waitin' on a sunny day ger showen dess första riktiga lyft. Alltså, det är attityden hos bandet och Bruce som är avslappnad och lättsam. Drivet och intensiteten är av det där slaget som gamla fans som såg karln på 70-talet brukar prata om. Efterföljande Promised land får även den en adekvat behandling och i det här läget får jag intrycket att något är på gång.
Men tempot går i golvet direkt för sedan kommer World's apart, ett av de minst lyckade spåren från The rising. World's apart är inte bättre live. Låten står i stort sett helt stilla.

Efter det tuffar allt på med en topp här och en halvflopp där. Badlands hittar hem. Mary's place, som bandet försöker göra lika euforisk som Waitin' on a sunny day, ekar mest tomt.

Som tur är spar Bruce Springsteen mycket av det bästa till sist. Efter en timme och femtio minuter säger han tack och hej. Men det är såklart inte slut. Det är aldrig slut när en artist säger tack och hej första gången.
"Vill ni dansa", hojtar kvällens huvudperson när han kommer tillbaka. Och det vill fransoserna.
E Street Band lägger i överväxeln och pumpar ut en version av Dancing in the dark som det fräser och smattrar om. Men det är bara en försmak av vad som komma ska. För när de sedan går över i förhållandevis enkla rockdängan Ramrod då flyger fan i Bruce. Han plockar fram en lekfull och uppsluppen sida av sig själv som vi inte sett skymten av tidigare under aftonen. Han plojar runt med Miami Steve van Zandt. Han skakar rumpa ihop med Clarence Clemons. Han ler lyckligt och frustar så att svetten sprutar. Sedan toppar de med en lika omtumlande version av Born to run med Elliot Murphy som gästande gitarrist.
Sedan säger Bruce och bandet tack och hej ännu en gång. Men parisarna vill inte gå hem.
När alla återvänder till scenen har de tagit med sig lite av allvaret som präglat den tidigare delen av kvällen. My city of ruins låter gospel. Born inte USA presenterar Springsteen på franska som en låt om Vietnamkriget och så avslutas allt på riktigt med Land of hope and dreams som i de sista takterna övergår i People get ready.

Det är väldigt lätt att förstå vad det är Bruce Springsteen eftersträvar med sin show. Hans predikament är att materialet från The rising inte mår så bra av att ställas sida vid sida med saker han gjort tidigare. Lyssnar man på The rising som en egen skiva ger den ett ojämnt intryck. Men man hittar ändå både höjdpunkter inom den ram som plattan utgör. Men även topparna därifrån har svårt att hävda sig i konkurrensen. Det enda riktiga undantaget är Waitin' on a sunny day.

Om man får önska sig något inför Bruce Springsteens besök i Globen är det att han håller igen lite mer på låtarna från The rising. De kanske känns jätteviktiga för honom, men de gagnar inte hans show i någon större utsträckning.

Stefan Malmqvist

Bruce Springsteen och The E Street Band spelar i Globen torsdag den 24 oktober.