Turerna kring Konstfack har varit många de senaste veckorna. Intresset kring konsthögskolans interna utredning är därför stort.

I den väntas rektorn Ivar Björkman förklara ledningens syn på den nuvarande studenten Anna Odells fejkade psykos samt ex-studenten Nugs omstridda verk där en man iklädd huva sprayar ned en tunnelbanevagn och slår sönder ett fönster.

Båda händelserna är polisanmälda. Dessutom kan SvD avslöja att Konstfack har ännu en anmälan på sitt samvete. I december i fjol riktade Högskoleverket kritik mot skolan på grund av ett tvivelaktigt antagningsförfarande, där en student antogs som specialelev för att senare – som hon uppfattade det – få komma in på kandidatprogrammet.

Något som inte skedde förrän långt senare och efter påtryckningar.

Verket skriver att det inträffade är ”olyckligt” och menar att Konstfack måste se över rutinerna för sin antagningsordning. I april planerar man ett tillsynsbesök på skolan.

Rektor Ivar Björkman vill inte kommentera Högskoleverkets uttalande utan meddelar istället via e-post att efter att internutredningen har presenterats kommer ”jag också ge min syn på det som hänt”.

Även Anna Odells och Nugs examensarbeten har anmälts till Högskoleverket, men där vidtas inga åtgärder förrän Konstfack har presenterat sin interna utredning.

”Inga pengar till Konstfack!” ”Jag vill pissa på konstnären!” Hoten har flugit mot konsthögskolan vid Telefonplan i samma hastighet som sprayfärgen i Nugs omdiskuterade Territorial pissing.

2005 var det istället Dramatiska institutet det stormade omkring, sedan det hade avslöjats att en student i ett barnteaterprojekt hade läst en novell om oralsex för sex-åringar i Nacka. DI:s rektor Per Lysander kallar idag händelsen för ”en skräckinjagande erfarenhet”.

Han slogs tidigt av att händelseförloppet kring Konstfack påminner om angreppen mot honom och hans skola. Men han påpekar också att reaktionerna på ett sätt är hårdare den här gången.

–Utvecklingen på nätet har ju varit betydande sedan 2005. Visst, jag fick över 400 mejl en dag. Men idag finns så mycket mer, bloggar och annat. Och vad folk skriver om det här! Jag häpnar.

Per Lysander ser därtill en viktig skillnad mellan de två skolornas incidenter. Han och övriga ansvariga gick direkt ut och fördömde DI-studentens agerande. Konstfacks ledning har istället avvaktat sin utredning och bara understrukit att olaglig verksamhet inte får förekomma.

Per Lysander upplever att Konstfack därför har fått mer uppbackning från konstkritiker. De har tyckt att det finns något att försvara – den konstnärliga friheten.

–Jag fick inget liknande stöd från teateretablissemanget, eftersom jag inte hävdade att det fanns den sortens gräns att försvara.

Per Lysander har dragit framför allt en viktig slutsats efter det som inträffade på DI:

–Konsten är en fri zon, konstnärer ska kunna agera på eget ansvar och vi utbildar folk till att bli egna, fria konstnärer. Men utbildningen kan inte vara fri. Vi kan inte ta ansvar för en sådan händelse. Den moraliska sanningen är att vi måste bli tydligare på att kommunicera till våra studenter att de rör sig i ett begränsat område under utbildningen.

Efter den så kallade porrnovellen värderar han och kollegorna därför studenternas projekt med ny försiktighet.

–Jag har blivit attackerad av elever för att vara ängslig och censurerande. Men jag har bestämt mig för att jag måste stå på mig. Och det leder faktiskt ofta till pedagogiskt sett bra och upplysande diskussioner.

Medan Konstfackrektorn Ivar Björkman nu håller tyst kände Per Lysander istället att det var viktigt att ”svara på alla tilltal”, något han idag konstaterar ledde till att han nästan slutade i graven.

–Ivar avvaktar ju en utredning så det kanske är klokt av honom att inte säga något.

En av alla saker som Per Lysander har önskat i efterhand är att han och kollegorna hade fått en möjlighet att hantera händelsen internt och att den inte hade behövt gå till domstol. Det hade kunnat minska studentens lidande.

Vad tror du att Konstfack kan lära av allt det här?

–De kommer nog att diskutera vilken som är den överordnade principen, den konstnärliga eller den pedagogiska. Det kan vara ett väldigt spännande samtal – om det får föras utan den senaste tidens fientliga omgivning.