I slutet av maj lovade den borgerliga majoriteten i Stadshuset att bygga 100000 nya bostäder i Stockholm till år 2030. Visst kan det vara frestande att raljera över löften utan bred politisk förankring som sträcker sig över fem kommunalval. Utslaget på mandatperioder innebär löftet inte heller mer än lite drygt det program på 20000 bostäder som de rödgröna genomförde 2002–2006. Men poängen är just långsiktigheten.
Den ger stadens tjänstemän en möjlighet att planera för en stad som inte bara är tätare utan också bättre, exempelvis hur innerstaden skulle kunna växa förbi tullarna ut i närförorterna. Åtminstone får vi hoppas det. 100000 bostäder innebär stora förändringar på många platser i Stockholm. Det förutsätter ett stort förtroende från medborgarna för vad politiker och tjänstemän kan åstadkomma i stadsbyggandet. Något sådant förtroende finns knappast i dag.
Med tanke på vad stadens stadsbyggnadsambitioner hittills lett till är det inte så konstigt. Waterfront Building är långt ifrån världsklass. Tors Torn är en rejäl blunder som förhoppningsvis stannar på ritbordet. Den 19 juni stängs dessutom utställningen med förslaget till ombyggnad av Slussen. Det är ett skarpt förslag. Innan årsskiftet skall beslut fattas.
Att förslaget är kontroversiellt är inte så konstigt. Det är illa genomtänkt, bygger på obefintlig analys och tillgodoser knappast andra krav än snävt trafiktekniska. Att det är så kan knappast ha undgått någon som tagit del av det alternativa förslag som Konstakademien tagit fram. Deras förslag visar vad gedigen analys, stor inlevelse och säker gestaltningsförmåga – just det som saknas i stadens förslag – skulle kunna innebära för Slussen. Men om inget händer kommer staden att genomföra sitt eget förslag.
Hur kommer ett pågående genomförande av en Slussenlösning som förkastats på de flesta håll, och som mest av allt påminner om trafiklösningarna vid Tegelbacken, att påverka allmänhetens förtroende för politiker och tjänstemän?
Att det kommer att rasera de sista resterna av allmänhetens förtroende till politikers och tjänstemäns förmåga på området är ingen vild gissning. Och då är det helt nödvändiga programmet för 100000 bostäder fram till 2030 dödsdömt.
Ödesfråga för
folkets förtroende
Kommentar Ola Andersson
14 juni 2011 kl 01:00
I slutet av maj lovade den borgerliga majoriteten i Stadshuset att bygga 100000 nya bostäder i Stockholm till år 2030. Visst kan det vara frestande att raljera över löften utan bred politisk förankring som sträcker sig över fem kommunalval. Utslaget på mandatperioder innebär löftet inte heller mer än lite drygt det program på 20000 bostäder som de rödgröna genomförde 2002–2006. Men poängen är just långsiktigheten.
Den ger stadens tjänstemän en möjlighet att planera för en stad som inte bara är tätare utan också bättre, exempelvis hur innerstaden skulle kunna växa förbi tullarna ut i närförorterna. Åtminstone får vi hoppas det. 100000 bostäder innebär stora förändringar på många platser i Stockholm. Det förutsätter ett stort förtroende från medborgarna för vad politiker och tjänstemän kan åstadkomma i stadsbyggandet. Något sådant förtroende finns knappast i dag.
Med tanke på vad stadens stadsbyggnadsambitioner hittills lett till är det inte så konstigt. Waterfront Building är långt ifrån världsklass. Tors Torn är en rejäl blunder som förhoppningsvis stannar på ritbordet. Den 19 juni stängs dessutom utställningen med förslaget till ombyggnad av Slussen. Det är ett skarpt förslag. Innan årsskiftet skall beslut fattas.
Att förslaget är kontroversiellt är inte så konstigt. Det är illa genomtänkt, bygger på obefintlig analys och tillgodoser knappast andra krav än snävt trafiktekniska. Att det är så kan knappast ha undgått någon som tagit del av det alternativa förslag som Konstakademien tagit fram. Deras förslag visar vad gedigen analys, stor inlevelse och säker gestaltningsförmåga – just det som saknas i stadens förslag – skulle kunna innebära för Slussen. Men om inget händer kommer staden att genomföra sitt eget förslag.
Hur kommer ett pågående genomförande av en Slussenlösning som förkastats på de flesta håll, och som mest av allt påminner om trafiklösningarna vid Tegelbacken, att påverka allmänhetens förtroende för politiker och tjänstemän?
Att det kommer att rasera de sista resterna av allmänhetens förtroende till politikers och tjänstemäns förmåga på området är ingen vild gissning. Och då är det helt nödvändiga programmet för 100000 bostäder fram till 2030 dödsdömt.
Ola Andersson
litteratur@svd.se
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet