–Det är otroligt, här har vi en människa som spränger alla gränser. En gammal man – men så modern. Hade Strindberg levt i 20 år till hade han varit absurdist.

Ole Anders Tandberg blickar kärleksfullt upp mot några foton av diktaren. Vi sitter på kafé Röda rummet, granne med Strindbergs Intima teater där uppsättningen av Ockulta dagboken har premiär på onsdag, den 15 augusti.

Denna mytomspunna jättebok, sprungen ur Infernokrisen, ville författaren skulle brännas. Men detta Strindbergsår ges den ut som del av nationalutgåvan av hans samlade verk.

Dagboken skrevs som ett slags självterapi 1896–1908. Med sin egen kropp som membran och forskningsfält tyder Strindberg tecken som bevisar makternas närvaro, existensen av större sammanhang. Samtidigt som han – enligt Tandberg – gör en resa mot erkännandet av det meningslösa. Gud svarar honom inte.

En del av innehållet kretsar kring Harriet Bosse, Strindbergs hustru 1901–1904. Han var nästan 30 år äldre än hon och de hade en komplicerad relation. Han skriver om hur hon kommer till honom telepatiskt, hur han ångestfullt försöker skydda sig mot henne. Hon anar relationens omöjlighet men dras obevekligt till honom.

–Dagboken skiftar karaktär när han träffar Harriet Bosse och där börjar vår pjäs, säger Ole Ander Tandberg, som tycker att Strindberg gör en skarp analys av sig själv när han med olika metaforer skriver om sitt problem att utsätta sig för den självutsläckning som verklig kärlek är.

Tandberg har i sin dramatisering tagit in texter från andra källor: brevväxlingen mellan Bosse och Strindberg, bitar ur Röda rummet, En dåres försvarstal, En blå bok, Ett drömspel, Till Damaskus och sagospelet Svanevit som var en gåva till Bosse.

På scenen gestaltar Sven Ahlström, Samuel Fröler, Michael Jonsson, Åke Lundqvist och Robert Panzenböck olika sidor av Strindberg i konflikt med varandra: den religiöse, den vresige, hypokondrikern, den kåte och så vidare.

–Det är även ett sätt att teatralisera hans stora, övermäktiga ego, förklarar Tandberg som ivrigt citerar ur manus och skrattar högt åt all manlig självömkan som ekar där.

–Ingen led som Strindberg, inte ens Job eller Jesus. ”Livet är ett straff.”

Mitt i denna tankevärld finns Harriet Bosse, spelad av Thérèse Svensson. Rollen är Strindbergs framställning av Bosse, en drömkvinna som han tragiskt nog inte kunde möta i vardagen. ”Varför vill du inte vara den jag diktade dig till?”

All denna svärta och vacklan är full av formuleringsglädje, konstaterar Tandberg.

–Jag hoppas att publiken ska bli lycklig av föreställningen. Vitaliteten och den frenetiska ångesten är så drastisk. Jag blir glad av någon som är så svartsynt, det är befriande.

Fem olika Strindberg omringar Thérèse Svensson som Harriet Bosse. Robert Panzenböck, Sven Ahlström, Åke Lundqvist, Michael Jonsson och Samuel Fröler repeterar Ockulta dagboken. Pjäsen har premiär den 15 augusti på Strindbergs Intima teater, i ett samarbete med Stockholms stadsteater.