Denna barlobby har varit en oas av god smak och ren skär, nästan mytisk, storstad, som en liten del av New York eller London bara ett stenkast från Stureplan.
Var annars skulle man kunna gå förbi en hotellbar och genom immiga fönster kanske få syn på en Isaac Hayes uppe på scenen? Eller en Roy Ayers? Eller Kenny Bobien, Bilal, Kym Mazelle, Sylvia Vrethammar, Soul II Soul, Dwele, Platinum Pied Pipers, Norma Jean Bell, Jimi Tenor, Bob Sinclar, The Roots eller en Gwen McRae, för att bara nämna några.

Musikansvarige Ingmari Pagenkempers mission för stans souliga musikscen under 00-talet är i det närmaste jämförbar med vad Nalens Topsy Lindblom betydde för det svenska jazzundret halvseklet tidigare.
Det är dessa eldsjälar vi är beroende av, även en stad av vår storlek klarar sig inte utan dem. Att konserterna dessutom har varit gratis att ta del av är bara det värt en eloge.
Blickar man framåt och tittar på vad som finns inbokat före stängningen i maj återfinns namn som Jephte Guillaume och Recloose, två
kvalitativa namn och kanske lite typiska för vad vi nu i framtiden kommer att missa.
Lydmar, vi saknar er redan.