KOMMENTAR | Kulturministern och tv-licensen

Anständighet är det begrepp som borde ha räckt för Cecilia Stegö Chilòs överläggningar med sig själv.
Den raka frågan om vad anständigheten kräver borde också omedelbart ha varit den fråga statsminister Reinfeldt prioriterade.
Därför att de i annat fall skulle komma att dras med svårartade trovärdighetsproblem framöver och dessutom förolämpa de många laglydiga rättskaffens medborgare som röstat fram borgerligheten till makten.
När Fredrik Reinfeldt tillträdde använde han ett språkbruk – och ett perspektiv – jag länge saknat i svensk politik. Han såg, sade han, på sig själv och sin regering som tjänare …

Gårdagens nyhet om att den nytillträdda kulturministern sorgfälligt avstått från att betala tv-licens under 16 år utmanade omgående halten i Reinfeldts uttalande. Tom fras eller djup övertygelse? Cecilia Stegö Chilòs möjligheter att tjäna våra medborgarintressen skrumpnade när det visade sig att hon på ett överlagt sätt ställt sig osolidarisk till den lagfästa och folkförankrade princip som reglerar svensk public service. Licensskolk! Systematiskt licensskolk av en kulturminister, den politiskt främsta ansvariga för statens avtal med public service-företagen. Det är obegripligt om det ens sekundsnabbt i går föresvävade Stegö Chilò att hon skall kunna se public service-företagens anställda eller hederlig svensk licensbetalare i ögonen framöver.

Det är inte Guds bästa barn vi vill ha som kulturminister; vi söker en person som med kunskaper och färdigheter, allmän anständighet och gott omdöme har förtjänat sin upphöjelse. En person som med trovärdighet – bland allt annat – kan fungera konstruktivt i den viktiga diskussionen om framtiden för svensk public service.