Parthenon har fått en ny och omstridd granne: några hundra meter från det antika marmortemplet står det invigningsfärdiga Akropolismuseet, en stor trevåningsbyggnad i glas och betong som kilats in bland äldre bebyggelse. Den högtidliga invigningen sker på lördag. Men bland de inbjudna som tackat nej finns brittiska drottningen och brittiske premiärministern Gordon Brown.
Bygget av ett nytt Akropolismuseum har diskuterats sedan 1980-talet. Det gamla museet på Akropolisklippan, som byggdes i slutet av 1800-talet, har ansetts för litet.
Det nya museet blir 10 gånger större. Här finns plats för cirka 4000 föremål, och här kan skulpturerna visas i dagsljus.
Genom golvets glasytor kan besökarna dessutom blicka ned på arkeologiska fynd som kom i dagen när utgrävningar inför museibygget påbörjades.
Museet, som delvis finansierats med EU-pengar, skulle egentligen ha stått färdigt till OS 2004. Men museibygget har både blivit försenat och kritiserat utifrån olika utgångspunkter.
Ett syfte med museet är att öka turistströmmen till Akropolis. Dessutom är museibygget del av ett politiskt spel, där Grekland försöker få tillbaka marmorskulpturer som fördes till England 1816.
Genom att uppföra ett stort museum hoppas grekiska staten slutligen kunna förmå Storbritannien att överlämna föremålen från British museum i London. Ingen kan längre säga att grekerna saknar museiytor.
”Att bygga ett halvtomt museum mitt i Aten som ska rymma skulpturer som museet troligtvis aldrig kommer att erhålla framstår som ett uttryck för ilska snarare än självförtroende”, skrev Deyan Sudjic i brittiska The Observer 2001 när det stod klart att den grekiska regeringen anlitat den schweizisk-amerikanske arkitekten Bernard Tschumi för museibygget.
Tschumis museibyggnad har av många uppfattats som allt för stor; den ligger inklämd i ett småskaligt stadslandskap, och den har bland annat krävt rivningar av äldre bebyggelse.
Och nu, när byggnaden är invigningsklar, rapporterar brittisk press att bråket om Parthenonskulpturerna i London tagit ny fart. När en taleskvinna för British museum i en radiointervju sa att det var mycket möjligt att det nya museet skulle kunna få låna föremålen i tre eller fyra månader blev den grekiske kulturministern Antonis Samaras upprörd.
”En bisarr tidsgräns”, sade ministern till The Observer, och tillade att ingen grekisk regering kan gå med på en sådan överenskommelse. Att låna föremålen i tre eller fyra månader skulle bara legitimera ”stölden av marmorföremålen”, enligt Samaras.
Varpå British museum svarade att ministerns uttalanden visade att det var omöjligt att föra några meningsfulla diskussioner om lån av föremålen.
Flera högt uppsatta personer från Storbritannien, inklusive chefen för British museum, har nu tackat nej till att delta vid lördagens invigning.
Men även om diskussionen mellan Grekland och Storbritannien ligger nere så kommer de frånvarande marmorföremålen att vara högst närvarande på det nya museet. På översta våningen, med storslagen utsikt över Parthenon, har man placerat kopior av de föremål som befinner sig i London.
Det framgår dock tydligt att det handlar om kopior, och museibesökarna får därmed en tydlig påminnelse om Greklands krav på att skulpturerna ska lämnas tillbaka.
Bland grekerna själva råder delade meningar om det nya museet, och bland de kulturpersonligheter som ogillar bygget finns kompositören Vangelis Papathanassiou som först stödde projektet, men som senare liknat museet vid en ”arkitektonisk tsunami”. Upprördheten handlar bland annat om att två äldre byggnader, som tidigare varit k-märkta, enligt planerna ska rivas eftersom de anses störa utsikten från museet.
Att placera ett nytt museum mitt i det gamla Aten, och dessutom invid Parthenontemplet, som räknas som ett av världens viktigaste byggnadsverk, är naturligtvis en svår uppgift.
Arkitekten Bernard Tschumi har valt att arbeta med geometriska former. Han har talat om en återhållsam design –i motsats till de senaste årens många spektakulära museibyggen –och en avklarnad arkitektur som ska samspela med de antika lämningarna.
Men tidskriften Architectural Reviews kritiker Alexandra Stara menar att retoriken inte omsatts i verklighet. I sin recension av byggnaden använder hon ord som ”banal” och ”hafsig”. Hon menar att byggnaden brister i både material och utförande.
Interiörens väggar, med vad som liknar överdimensionerade dominobrickor, får henne dessutom att associera till kommersiella miljöer. Men, skriver hon, ”detta är mer Lada än Prada”.
