Kyrkvaktmästare Magnus Söderberg ilar förbi Sveriges största skulpturverk i barockstil, en altaruppsats från 1731 av bildhuggaren Burchard Precht. I berget under Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan ska en pendeltågsstation sprängas ut, och altaruppsatsen måste skyddas.
Foto: Simon Paulin
För en vecka sedan berättade SvD att Stockholms äldsta muralmålningar från 1200-talet riskerar att falla i bitar när sprängningarna för den nya tåglinjen Citybanan sätter igång under Riddarholmen. Då var det Statens fastighetsverk som varnade för konsekvenserna i den gamla kloster- och palatsmiljön i Stockholms hjärta, men nu uttrycks oron också av länsstyrelsen i Stockholms län. Därmed öppnas för en översyn av hur Citybanans hela linjesträckning påverkar kulturarvet.
–Det har kommit ny information, och vi har regeringens uppdrag att se till att skyddsprogrammet för kulturmiljön hålls aktuellt, säger Hanna Gelotte som är första antikvarie vid länsstyrelsens miljöenhet.
Till det nya hör att tunnelexperter ifrågasätter om sprängningar i kulturhistoriska miljöer bör mätas på det sätt som Trafikverket föreslår. Det nuvarande skyddsprogrammet bygger på normen Svensk standard, men kritikerna menar att det är fel att tillämpa SIS-normer för vibrationer i medeltida byggnader. Frågan rör över 100 kulturhistoriska hus inom farozonen för sprängningarna, alltså fastigheter inom 200 meter från Citybanan i hela sträckningen från Södermalm till Tomteboda.
–Vi kallar Solna stad, Stockholms stad, Riksantikvarieämbetet och Citybanan till ett möte för att diskutera ett bättre skyddsprogram, säger Hanna Gelotte.
Det nu gällande skyddsprogrammet upprättades hösten 2007, men när Riksantikvarieämbetet i höstas hörde vibrationsexperter på ett särskilt seminarium påpekade flera av dem att tunnelsprängningarna kan vara riskfyllda, och att man i till exempel Tyskland spränger försiktigare. Till kritikerna hör Rainer Massarsch, tidigare professor i jorddynamik vid KTH och numera sakkunnig vid Irlands miljödomstol där han bistår vid prövningen av Dublins nya t-bana:
–Dels är Svensk standard föråldrad, dels betonar den riktvärden istället för gränsvärden. Och dessutom passar standarden inte för att beräkna effekter på gamla kulturmiljöer, säger han till SvD.
Rainer Massarsch får dock mothugg av Kjell-Åke Averstad, projektledare för Citybanan, som hävdar att sättet att beräkna vibrationer inte alls hindrar att man tar extra hänsyn till känsliga ytskikt och inventarier.
–Att säga att Svensk standard inte ska gälla är att gå för långt.
Skyddsåtgärder enligt 2007 års program är redan igång i vissa kyrkor. I till exempel Gustaf Vasa vid Odenplan har Trafikverket hunnit montera en mängd mätinstrument som sitter kamouflerade av en stor vit duk bakom altaret och Kristuskorset. Syftet med instrumenten är att dokumentera ”normala” vibrationer, för att få ett jämförelsematerial när sprängningarna för den nya jättestationen under kyrkan så småningom startar.
–I Gustaf Vasa är det altaruppsatsen som är särskilt känslig. Den stod ursprungligen i Uppsala domkyrka och är nästan 300 år gammal. Att den till stor del är av alabastergips gör att den kan spricka, berättar kyrkvaktmästare Magnus Söderberg.
Men det finns en mängd kulturhistoriska aspekter på sprängningarna, även en sådan som att den lagskyddade griftefriden inte bör kränkas för de 38000 stockholmare som är urnsatta i Nordens största columbarium under Gustaf Vasa. Svenska kyrkan har utsett en särskild samordnare, Sven Löfvenberg, som nu bevakar kyrkans intressen eftersom Citybanan byggs alldeles under eller strax intill så många som fem innerstadskyrkor, utöver Riddarholmskyrkan.
–Vi är fortfarande oeniga med Trafikverket om hur mycket vibrationer kyrkorna tål. Till exempel ska en stationsuppgång sprängas fram vid Matteus kyrka och sprängningar ska ske nära koret till Maria Magdalena kyrka, berättar han.
Men kyrkorna med sina känsliga altare och ömtåliga gravmonument är bara en del av Citybanans utmaning, för utan att skada Stockholms kulturhistoria måste sprängningar också ske under klassiska Stockholmsmiljöer som Mariaberget, Riddarholmen och Stockholms gamla observatorium. Enligt länsstyrelsen är en av de allvarligaste bristerna i det nuvarande skyddsprogrammet att det inte har beaktat frågan om hur sprängningarna påverkar den så kallade arkitekturbundna konsten, som inkluderar bemålad puts och stuckaturer.
–Länsstyrelsen har regeringens uppdrag att utöva tillsyn och nu har vi bedömt att det finns ett uppenbart behov att uppdatera Citybanans skyddsprogram, konstaterar Hanna Gelotte.
Att projekt kan gå fel trots normer och mätningar visar ett exempel från Köln. Där rasade Stadsarkivet samman under arbetet med en t-banetunnel i fjol.
