Under våren har Stockholms kulturförvaltning skissat på ett helt omgjort system för kulturstöd.

På fredag går tiden ut för de kulturskapare som vill ge synpunkter, och under sommaren ska tjänstemännen skriva ett slutligt förslag som sedan presenteras för politikerna den 18 augusti.

Knappt två veckor senare, den 30 augusti, fattar kulturnämnden beslut. På tok för kort tid, anser många.

–Det handlar om en total omstart av stödsystemet. Att det ligger på tjänstemannanivå är en sak, men sedan måste man ha en politisk process. Det är inte en rimlig situation att bara ha tolv dagar till färdigt beslut. Att inte ge utrymme till politisk diskussion är inte demokratiskt, säger Susin Lindblom, förbundsdirektör för Sveriges dramatikerförbund.

Skissen på nytt kulturstöd har endast presenterats muntligt för 150 personer under en workshop med Patrik Liljegren, chef för kulturstrategiska avdelningen, för tre veckor sedan.

Den enda offentligt tillgängliga dokumentationen är ett 35 minuter långt videoklipp på nätet med Liljegrens powerpointpresen- tation.

Ingen av de workshopdeltagare som SvD talat med säger sig ha fått någon tydlig bild av hur det nya systemet ska fungera. Men oron är stor över vad som hittills framkommit.

I grova drag ska dagens uppsjö av olika stöd ersättas av två – ett kulturstöd och ett utvecklingsstöd.

–Vi vill skapa ett kulturstöd för alla. Istället för många vägar in ska det finnas en dörr. Det ska vara lika för alla, förklarade Patrik Liljegren under workshopen.

Att alla sökare ska ges ”lika bedömning oavsett tidigare stöd” tolkas av många som att erfarna fria teatergrupper med upparbetad publik måste börja om från början varje gång.

–Läser man mellan raderna handlar det om att ställa grupper med en scen och historia mot nya unga grupper, även om det är kryptiskt formulerat. Jag och Tribunalen kämpar för att det ska komma fram nya grupper, vi har stöttat unga grupper enormt genom åren, men det ska inte ske på bekostnad av oss, säger Frida Röhl, konstnärlig ledare för Teater Tribunalen.

Susin Lindblom på Dramatikerförbundet ser också en fara i att etablerade verksamheter plötsligt förlorar sitt stöd.

–Det allvarligaste är att man inte har förtroende för det kulturliv som finns idag. Det skapar en stor osäkerhet hos väldigt kvalificerade aktörer. Tidigare har det ändå funnits ett förhållande till staden som bidragsgivare. Här finns nu en idé om att allt nollställs varje gång, det är något slags ifrågasättande, säger hon.

Emellertid ska en form av treåriga intentionsavtal återinföras enligt kulturnämndens skiss, där verksamheter ska kunna få besked om ett mer långsiktigt stöd.

Kulturförvaltningen vill även att kulturutövarna ska bli bättre på att nå ut i de digitala arenorna – men kritiker påpekar att digitalisering är dyr och kommer att sluka stora delar av anslagen. Även kulturförvaltningens tal om utökat samarbete och lokalsamverkan möts med skepsis, eftersom det redan är ont om lokaler.

Hos mindre invandrarorganisationer finns också en oro över att det kommer att bli svårare för dem att få stöd när de ska konkurera med andra, större kulturverksamheter, när alla pengar nu läggs i samma pott.

Många personer i Stockholms kulturliv är mycket upprörda över de föreslagna förändringarna, men långt ifrån alla vågar öppet kritisera dem. De är helt enkelt rädda för att förlora bidragen, uppger de.

Patrik Liljegren vid kulturförvaltningen är noga med att framhålla att det är viktigt med en öppen process när kulturstödet nu görs om. Men bland de berörda upplevs det inte så.

–Han är långt borta från verkligheten. Den där workshopen gick ut på att lyssna på honom, ställa frågor, och sedan delas in i grupper. Det var lite som på mellanstadiet, vi hade en kvart på oss att skriva våra synpunkter, säger en av de som var med.