Det är alltid svårt att säga när den absoluta botten är nådd, men det känns inte som en överdrift att påstå att en rejäl bottenkänning för svensk nyhetsbevakning skedde den 22 juli när en högerextrem terrorist sprängde i Oslo och massmördade på Utøya, och Sveriges television sände… golf.
Efter att ha bevittnat delar av den arabiska våren i realtid via Al Jazeera-appen känner vi oss nästan kränkta om vi inte får veta vad som händer – överallt, hela tiden, varför. ”En renodlad nyhetskanal” har vi bett om länge, kanske lite extra varje gång något extraordinärt inträffat. Därför är mina förväntningar på Sveriges Radios testsatsning med det smålöjliga namnet Alltid Nyheter höga.
Efter en veckas lyssning är jag inte övertygad. Rapporteringen under vardagar är förvånansvärt stadig. Två minuter långa nyhetsuppdateringar varje kvart är precis vad jag önskat mig, även om det förstås blir väl kort och repetitivt om man lyssnar länge.
De fylligare nyhetsinslagen däremellan är bra och egna, även om familjära otyg i form av enbart förnamn på medarbetare smugit sig in. Men om en stor nyhetshändelse inträffar, får Alltid Nyheter-redaktionen hoppas att den gör det under kontorstid när de har hög bemanning. Annars kan det dröja en hel timme innan jourhavande är på plats i studion. Det är exakt sextio minuter för lång tid för att fungera som det önskade realtidsalternativet.
Och kanalmottot ”just nu” kändes långt borta när jag slog på kanalen söndag morgon och möttes av en parallellsändning av Kropp och själ. Nyheterna började först när P1 sparkade igång God morgon världen, ett av de tyngst vägande nyhetsmagasinen i Sverige.
Och sedan, vid elva, repris av P3 Dokumentär? Det är ju feltänkt: Alltid Nyheter bör inte konkurrera, snarare komplettera.
Lyssningen kompliceras av att kanalen saknar tablå. Det är ett problem som växer kvällstid, när sändningarna består av BBC world och P4:s sportsändningar (enligt hemsidan därför att det är i sporthallar det händer saker kvällstid i Sverige…).
Visst, man poängterar flitigt att Alltid Nyheter är ett tidsbegränsat projekt och vänder sig vänligt valhänt till lyssnarna för förslag, idéer och synpunkter på hur de vill ha ”sin” nyhetskanal. Men incitamenten är få för att välja ett fladdrigt experimentalternativ som uppenbarligen fått alldeles för lite pengar för att kunna lägga ribban tillräckligt högt. Räkna ut vad folk vill ha innan de vet det själva, som Steve Jobs skulle sagt.







