Ett litet hus i Södertälje, hyrd lägenhet i Hässelby, bostad i ett miljonprogramsområde i Sollentuna och nu ett boende vid Hornsgatan. När Skönhetsrådets sekreterare Martin Rörby ska vara allmänhetens förlängda arm och granska bygglovsärenden i Stockholm är hans ögon vana vid det mesta. Och han är mannen som ser skönheten i ett 1700-tals hus lika väl som i 70-talets glas och betong.

–En stad måste kunna förnyas, men samtidigt måste man ha insikt nog att inte riva de hus som man borde låta stå, säger han.

Martin Rörby har varit arkitekturintresserad ända sedan barndomen då föräldrarna drog ut honom på hussafari i innerstaden och Stockholms omnejder.

Efter skolan blev det studier i kulturgeografi, konst- och arkitekturhistoria och han har haft en projektanställning på Arkitekturmuseet. Han disputerade på Högtorgscity och arkitekten David Helldén och har gjort sig känd för att ha lyft fram Sergel torgs och miljonprogrammets förtjänster. Samtidigt är han en försvarare av stenstaden och Stockholms stad som riksintresse.

–Vi ska vara rädda om den hovsamma skalan på husen här. Vi behöver inte ängsligt titta på vad andra gör i Europa, utan vi kan utveckla Stockholms särart. Där ligger nyckeln till allting.

Den musikintresserade 43-åringen tycker det är en hederssak att ha blivit företrädare för rådet till skydd för Stockholms skönhet och han är starkt engagerad i dagens detaljplaner och byggnadsärenden.

I omdaningen av den centrala innerstaden anser han att den klassiska våningshöjden inte bör överstiga 6-7 våningar, men tycker samtidigt att det kan finnas utrymme för ett och annat märkeshus som bryter av, till exempel vid brofästen.

–Här bör man följa den tidigare Stockholmspolitiken med enstaka solitärer som förstärker topografin eller stadens entréer. Men det är viktigt att man även ser till husens omgivningar. I innerstaden bör de vara max 25 våningar.

I stadens ytterområden kan man bygga högt, tycker han, men de höga husen måste matcha sin omgivning och det kan handla om allt från proportioner till att man måste vara uppmärksam på att inte skapa blåshål som lätt kan bli bieffekten av att bygga högt. Men viktigast är ändå hur byggnaden ser ut.

–En skyskrapa måste ha andra kvaliteter än att bara vara är hög, säger han.

En annan viktig sak är att man har en genomtänkt strategi för ett område, och inte bara tar ett ad hoc-beslut lite då och då, anser han. Ändå har Stockholms siluett på kort tid begåvats med stora, mäktiga byggkranar och det byggs för fullt i huvudstaden. Ett exempel är det nya hotellet vid Norra Bantorget med den svarta glasmuren mot järnvägspåren, ett annat Stockholm Waterfront med 55 höjdmeter kontor och hotell plus en intilliggande kongressbyggnad. Detta nybyggnadskomplex presenteras i nattmiljö på glassiga arkitektritningar med tillhörande förföriskt upplysta fönster, men Skönhetsrådet låter sig inte luras.

–Vi tycker att kontor - och hotelldelen blir alldeles för hög. Det är problematiskt att på det här sättet införa en ny våningshöjd i Stockholm som varken är hus eller solitär. Exploatörerna hävdar att det inte går att ”räkna hem” projektet annars, men så heter det alltid. Däremot kan kongresshuset bli ett tillskott i stadsbilden.

Martin Rörby bejakar det modernistiska, och värnar såväl om Hötorgscity som om Sergels torg, där man har vågat följa en uttalad arkitektonisk grundidé.

–Det har blivit en arketyp för hur en sådan här modern plats ska se ut, säger han.

Sålunda passar en inglasning av Sergels torg inte in, eftersom den skulle förstöra torgets karaktär av manifestations- och mötesplats vars förutsättning är en obruten torgyta. Området mellan torget och järnvägstation utmed Klarabergsgatan tycker han däremot kan förädlas med nya våningsplan.

–Man måste pröva påbyggnaderna för varje enskilt hus, men två våningar skulle kunna fungera, säger han.

Västra City och området framför stenstaden mot Norrtull är framtida projekt som är för tidigt att ta ställning till nu och inte heller vill Martin Rörby uttala sig om utbyggnaden av Asplunds bibliotek vid Odenplan innan det vinnande förslaget har hunnit behandlas av Skönhetsrådet. Slussen anser han dock har blivit lite av en besvikelse.

–Nya Slussen är inte tillräckligt innovativt. Vi i rådet ser dessutom en fara i att man begränsar rörelsemöjligheterna för de gående.

Medan stadens arkitekter och byggkranar arbetar på med sitt har han själv ett förslag och drömprojekt:

–Riv Strömbron så att vi får fram staden på vattnet.

Men innan den dagen kommer lär han ha haft fullt upp med annat. Dagens byggboom är bara början.