SvD:s Jan Söderqvist bedyrar att han gick till visningen inställd på lättsam underhållning. ”Jag svär på Christian Diors grav att jag gick till visningen med sol i sinnet, fullt beredd att låta mig underhållas av ännu en installation i denna eviga följetong om könsorgan och handväskor”. Istället blev det tvärtom.

”Den toxiska kombination av idétorka, smaklöshet och total begåvningsbrist som här uppvisas bedövar dina sinnen och efterlämnar elaka frätskador i hjärnan. Man vacklar ut i verkligheten, fånigt tacksam över att den onda drömmen till slut tog slut”, skriver han.

Dagens Nyheters Helena Lindblad är inne på samma linje. Filmen är gnällig, billig, etnocentrisk – en enda lång ökenvandring i högklackade skor skriver DN:s filmrescencent som anar att de ständigt återkommande sexskämten tycks vara köpta på Galne Gunnar.

”När den dramaturgiska och intellektuella nivån ligger på minus noll kan ingen Birkinväska i världen rädda eländet”, avslutar hon.

Aftonbladets Karolina Fjellborg är inte heller nådig och kallar filmen undermålig . ”De exotiska mellanösternvyerna, den orientaliska scenografin och frosseriet i hejdlös ökenlyx lyckas stundtals förvilla ens uppmärksamhet från det faktum att man bevittnar en före detta fantastisk kvartetts dödsryckningar”, skriver hon.

Expressens Miranda Sigander är lite snällare i sin kritik och ger filmen två getingar. Men hon är ändå överens med sina kollegor:

”Dialogen ligger stundtals på tonårsnivå och när alla karaktärerna till slut känns som parodier på sig själva slutar det att vara roligt. Det blir mer ”Ett päron till farsa i Abu Dhabi” än något som liknar tv-seriens finare stunder”.

Även i USA sågas filmen vid fotknölarna.

”En förolämpning mot minnet av den smart skrivna tv-serien och dess hyllning till vänskap”, skriver USA Todays Claudia Puig och får medhåll av Los Angeles Times recensent:

”Om de åtminstone hade kallat den Nästan inget sex och väldigt lite city hade vi insett vad vi skulle få”.