Etnografiska museets butik säljer bland annat litteratur, indianska textilier, afrikanska leksaksbilar och broderade skor från Hmong-folket, allt utan vinstkrav på verksamheten.
Foto: dan hansson
Sveriges många museibutiker har fått problem. Samtidigt som de inte får konkurrera med privata alternativ, kräver regeringen full kostnadstäckning. De ska gå runt, men varken gå med vinst eller förlust, vilket kan innebära att butikerna kan tvingas stänga.
Man bör vara balanskonstnär för att driva museibutiker enligt statens nya regler. Tidigare kunde museerna ta in och sälja lite grann på känn, det kunde räcka med att prylarna vann gillande hos intendenterna som framför allt såg en pedagogisk uppgift i försäljningen.
Men nu är tiderna kärvare. Dels innebär den nya konkurrenslagen som trädde i kraft vid årsskiftet, att privata företagare kan anmäla försäljning inom det offentliga som snedvrider konkurrensen. Det är alltså inte längre självklart att en privat bokhandlare nära ett statligt museum måste acceptera myndighetens försäljning.
Dels har regeringen ställt nya, tydliga krav på full kostnadstäckning för de statliga museernas butiker. Det innebär att museerna på kort tid har tvingats se över sin verksamhet. De måste nu särredovisa alla inkomster och utgifter av butiksförsäljningen, vars intäkter måste täcka sådant som butikens andel av lokalhyran samt lönerna.
Den rena museiverksamheten får egentligen bara subventionera katalogförsäljningen.
–De här reglerna kan vara bra men de trasslar också till det. Det är svårt att genomföra dem så snabbt som har krävts, och det är dessutom ytterst få museibutiker i Sverige som ger ett överskott, säger Peter Skogh som är ansvarig för butikerna inom Statens museer för världskultur, SMVK.
Som om kostnadstäckningskravet och konkurrenslagen inte vore nog – nu arbetar finansdepartementet med en proposition som troligen kommer att understryka att myndigheter, vilket statliga museer är, bara undantagsvis får syssla med affärsdrivande verksamhet i framtiden. I så fall hotas de statliga museibutikerna också mer principiellt och på bred front. Bakgrunden är regeringens utredning Styra & ställa. I fjol föreslog den ett förbud mot försäljning av varor och tjänster genom det offentliga.
–Museibutikerna är små i det här sammanhanget. Vårens proposition gäller hur regeringen och departementen ska styra sina myndigheter och då handlar det ofta om långt mer affärsdrivande myndigheter än museerna, till exempel Banverket och Lantmäteriet, förklarar kanslirådet Lars Söderström vid Finansdepartementet.
Han håller öppet för vissa undantag, men understryker att regeringen fattar sitt beslut först i mars då propositionen läggs fram.
En effekt skulle kunna bli att de på många vis pressade statliga museibutikerna läggs ut på entreprenad.
–Men då är risken att vi får se samma utbud i många olika museer, vilket vore trist. Museerna vill ju profilera sig, med entreprenörer istället för museer som inköpare skulle det snabbt bli en förflackning, säger Peter Skogh.
Att butikerna inte får gå med vinst, åtminstone inte över en längre tid är ännu en utmaning.
–Ska det vara vinstdrivande verksamhet, krävs ett särskilt beslut från riksdagen, säger Lasse Henricson, utredare vid Ekonomistyrningsverket, som menar att museerna ännu har mycket kvar att lära om hur denna statliga butiksverksamhet måste särredovisas.
–Men visst är det lätt att förstå att museifolk vill kunna sälja en del subventionerat material. Ta till exempel en bok om en utdöende svensk visskatt. Nog skulle många på ett museum gärna bidra till att sälja den, även till ett för lågt pris. Men det är alltså inte självklart, säger Henricson.
