Ostron, buteljer och dryckeskrus vittnar om att stockholmarna visste att leva livet även på 1800-talet.
–Fynden vittnar om överkonsumtion, konstaterar Sjöhistoriska museets arkeolog Marcus Hjulhammar, som de senaste fyra månaderna har lett en av de största utgrävningarna i Stockholm sedan 1970-talet.
Det är Riddarholmens status som fornlämningsområde som förklarar varför åtta arkeologer har arbetat i treskift från juni till för ett par veckor sedan. Syftet har varit att säkra huvudstadens arkeologiska historia åt eftervärlden.
Delar av människoskelett har påträffats, troligen från Riddarholmens medeltida klosterkyrkogårdar, men annars är det 1800-talet som mer än något annat har grävts upp. Vid Riddarholmens södra kaj ligger gropen ännu öppen för den kommande tunneln där Stockholms pendeltåg om några år ska rusa fram under vattenytan.
–Här låg Stockholms första ångbåtshamn från 1820-talet fram till den första järnvägen kom 1869. Hamnens folk- och båtliv förklarar de mesta av totalt cirka 800 arkeologiska fynd som vi har gjort, berättar Marcus Hjulhammar.
Till det vackraste och mycket tidstypiska hör en snusdosa i mässing, med plats också för liten kam och spegel. Tack vare en sirlig inskription kopplas nu snusdosan samman med Dannils gård i byn Romma vid Leksand, varifrån en ung dalmas, Per Persson, för cirka 170 år sedan for till Stockholm. En sparbössa i lera, ett dockhuvud i porslin, ett tvåöresmynt från 1847, en kritpipa från Paris och ett vackert snidat paraplyskaft i trä är annat som bär vittnesmål om prylar som kunde passera huvudstadens första ångbåtshamn dit även fjärran fartyg – exempelvis Gotlandstrafiken – gick in via Södertälje kanal.
–När t-banan projekterades fann man många äldre vrak i Riddarholmskanalen, och när den första järnvägen byggdes fastnade ett vikingatida hängsmycke i ett mudderverk, säger Marcus Hjulhammar.
Förväntningarna var stora på att Riddarholmens medeltida klosterliv skulle märkas betydligt mer. Bara några meter från utgrävningarna finns ju än i dag Gamla riksdagshuset och Riddarholmskyrkan med resterna av Stockholms Franciskanerkloster.
–Statens maritima museer som lett utgrävningen trodde att de skulle hitta mer, men nu visade det sig att det är så mycket utfyllnad kring Riddarholmen, att utgrävningsområdet inte nådde in i medeltida lager, förklarar länsantikvarie Maria Malmlöf.
Det positiva är att Citybanan inte försenas av ytterligare utgrävningar, men det finns naturligtvis en besvikelse över att inte mer kunde hittas från det medeltida Stockholm som ligger så nära den nya pendeltågslinjen.
Den arkeologiska förundersökningen är över. För Citybanan innebär det grönt ljus för fortsatt byggnation med sprängningar under Riddarholmen.
Risken för sprängskador är en annan kulturhistorisk problematik med Citybanan. Farhågorna har dock hittills inte besannats. I Maria Magdalena kyrka vid Mariatorget har visserligen bladguld fallit av från predikstolen och altaret, men inga större skador har rapporterats. Det blir nu Statens Fastighetsverk som noga kommer att kontrollera att inget händer med de många kulturbyggnaderna på Riddarholmen.
I Citybanans vidare sträckning norrut mot Odenplan behövs inga arkeologiska utgrävningar. Även där återstår nu bara sprängningar.
