Att vecka efter vecka leva med detaljerna kring några av landets mest uppmärksammade mord var det jobbigaste. Det berättar skribenten Nima Dervish om arbetet bakom hans och socionomen Emre Güngörs nya bok.

Svaret på boktiteln Varför mördar man sin dotter? har de sökt hos förövarna. Resultatet är en unik sammanställning kontroversiella röster där endast Pela Atroshis far, Agid Atroshi, tidigare uttalat sig offentligt.

Gemensamt för samtliga intervjuade förövare är att de, om än inte entydigt, på olika sätt, opponerar sig mot att just deras brott klassas som hedersmord.

Samtalet med Sara Abed Alis kusin och mördare avslöjade att han inte var troende i den grad Nima Dervish föreställt sig. Under intervjun förklarade kusinen:

”Jag har gjort en grej och när en svensk hör det tänker han ’shit vilken taliban han är!’. Det är inte så, jag ser ner på muslimer mycket mer än vad svenskar gör. Jag är emot islam och sådana fundamentalister, även de här i Sverige, Livets Ord och Knutby, de är alla idioter.”

–Det är en klyscha att hedersmord hänger ihop med islam, att det är religiösa män som gör det. Ingen av dem vi intervjuat var speciellt religiös. Jag hoppas att boken ska bredda folks syn på vad heder är. Det finns positiva sidor i hedersbegreppet, och männen är också offer för ett system, säger Nima Dervish som önskar att de som accepterat hederstraditionerna ska inse de destruktiva sidorna.

Idén till boken kom när Emre Güngör, som på uppdrag av regeringen arbetar med ungdomar och hedersrelaterade frågor, lyckades få kontakt med Fadime Sahindals far och mördare. Under första mötet på Kumlaanstalten kallade livstidsdömde Rahmi Sahindal sig själv ”pezevenk”, en turkisk svordom för som närmast kan översättas som ”fähund” eller ”svin”, och föreslog ett bokprojekt.

Emre Güngör tog kontakt med Nima Dervish.

–Jag hade läst hans krönikor och tänkt ”killen är galen jätteislamofob”. När jag träffat Fadimes pappa tänkte jag att ”Nima borde träffa honom”. Jag är praktiserande muslim men tyckte att vi borde samarbeta för att visa att inte bara svenskar och exil-iranier, utan även utövande muslimer är emot att pappor mördar sina döttrar, berättar Emre Güngör.

Han är noga med att påpeka att det inte handlar om att skapa medlidande för barbariska handlingar, utan om att ge en inblick i hur fäderna lever.

Just ”männens och gubbarnas perspektiv” är något Emre Güngör har saknat i debatten. Och det är inte bara hans egen bok som tar fasta på den bristen. I dagarna kommer även socionomkollegan Dilek Baladiz intervju- och metodbok I hederns skugga, där tio unga män med olika etnisk och religiös bakgrund berättar om sin syn på hedersbegreppet.

Dilek Baladiz säger till SvD att böckerna kompletterar varandra, men att hon fokuserat på de vanliga killarna, medan boken Varför mördar man sin dotter? tar upp extremfallen.

Emre Güngör hoppas att båda böckerna ska leda till nya tongångar i debatten. Han vill också sätta fokus på segregation, fattigdom och behovet av upplysning.

–Jämställdhet behöver diskuteras bland pojkar överlag. Jag efterlyser större kvinnofridsdebatt där heder är en del av den större frågan tillsammans med människohandel, prostitution och mäns våld mot kvinnor.