Det räcker inte att upprätta listor på de stora världsarven så som FN-organet Unesco har gjort sedan 1972. Särskilt asiatiska och afrikanska länder har redan från början invänt att Europa får oproportionerligt många världsarv genom sina många storslagna stenbyggnader ända sedan antiken. Därför håller Unesco på att samla in listor även på ickemateriellt kulturarv, allt enligt en annan konvention från 2003.

– Vi fick precis före jul beskedet från kulturdepartementet att regeringen vill ratificera Unesco-konventionen under våren, säger Ingrid Johansson Lind som är generaldirektör vid Institutet för språk och folkminnen som föreslås få samordningsansvaret.

Hon har under det gångna året lett utredningen om hur Sverige kan lösa de åtaganden som konventionen innebär. Allt som svenska medborgare uppfattar som sedvänjor och traditioner som har gått i arv från generation till generation ska kunna förtecknas. I uppdraget ingår också att vissa av Sveriges traditioner ska lyftas upp och komma med på internationella Unesco-listor, ungefär som världsarven. Dels finns en lista för traditioner som är hotade, dels en lista för traditioner som är typiska för världens länder, och utredningen föreslår att ett råd för Sveriges immateriella kulturarv skapas. Rådet ska ordna listorna och får expertkompetens från bland annat Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Nordiska museet, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Statens kulturråd men ska också har företrädare för ideella föreningar.

Argentina och Uruguay har redan listat tangon, de baltiska länderna sina sångfestivaler, söderhavsriket Vanuatu vanan att rita förgängligt i sanden på stränderna och Uganda en tradition att göra kläder av bark till hövdingar.

Men i Sverige finns fortfarande ett efterkrigsperspektiv på immateriellt kulturarv eftersom det missbrukades i Nazityskland, och det var först på 1990-talet som man åter började tala om det mera generellt. Med viss möda lyckas SvD övertala utredningens etnolog att ge exempel på vad Unesco skulle kunna lista från Sverige.

– Vi misstänker att många kommer att säga midsommar, lucia och jul men har avsiktligt undvikit att ge konkreta exempel och vill hellre tala om lite bredare kategorier. En kategori kan alltså bli årsfester. En annan kategori kan exempelvis bli sångtraditioner för både svensk allsång och samisk jojk kan ses som typiskt för Sverige, förklarar etnologen Annika Nordström vid Institutet för språk och folkminnen.

Enligt Unesco-konventionen ska den del av det immateriella kulturarvet som är hotat få särskilt stöd. Det skulle kunna vara:

•Hemslöjden

•Fäbodkulturen

•Berättartraditionen

– Levande traditioner förändras alltid, men om man letar efter något som håller på att försvinna i våra julseder skulle det kunna vara beredningen av lutfisk. Å andra sidan är julfirandet som sådant inte alls hotat. Till exempel tar många invandrare till sig svenskt julfirande, det vet vi från 2003 och 2005 då Mångkulturellt centrum stack engångskameror i händerna på folk i Norra Botkyrka och bad dem fotografera den 24 december, säger Annika Nordström.

Hittills har 117 länder ratificerat Unesco-konventionen och lovat att skydda sitt immateriella kulturarv. Norge är först i Skandinavien, och via sajten www.kulturarvporten.no har norrmännen börjat samla in medborgarförslag. Till exempel vill många skydda olika bygders folkdanser, men det är något som får de svenska utredarna att höja ett varningens finger – man vill helst se generella skydd.

– Vi vill inte genom Unesco-listning bidra till att för all framtid cementera hur 13 olika polskor ska dansas i 13 olika byar i Dalarna. Det är viktigt att traditionerna får utvecklas annars kan de inte hållas levande, säger Ingrid Johansson Lind.

Det finns en rad exempel på hur man kan se på immateriellt kulturarv. Torghandel och torgliv i Marrakech är till exempel skyddat genom konventionen, något som stoppar exploatörers planer på köpcenter på platsen Jamaa el Fna. Och i Tyskland arbetar man för att framföranden av bröderna Grimms sagor ska skyddas och inte bara boken. I Sverige, med många folkminoriteter, diskuterar etnologerna även om sådant som inte tillåts i ursprungsländer kan få ett unikt skydd här – det skulle till exempel kunna gälla läsning på kurdiska på Kurdiska biblioteket i Stockholm.

Barbro Klein, professor i etnologi vid Uppsala universitet, påpekar att immateriellt kulturarv ibland också kan sakna skyddsvärde. Det gäller till exempel rituella spel som förekom i kung Hassans Marocko i samband med tortyr – traditioner får inte strida mot de mänskliga rättigheterna.

En farhåga hos de svenska utredarna är att immateriellt kulturarv skulle kunna politiseras. Det är också ett faktum att Unesco ännu inte listat någon typisk tradition hos något statslöst folk.

Sveriges arbete med att lista våra traditioner och sedvänjor kan tidigast börja 1 januari nästa år om konventionen ratificeras i vår. Fast Sverige ligger efter – Japan har redan 16 immateriella kulturarv och Kina 29.