Marika Lagercrantz har flera skäl att vara glad. I lördags var det premiär på Stadra sommarscen för Gunilla Linn Perssons Den fjärde rosen, där hon spelar den amerikanska författaren Gertrude Steins partner Alice B Toklas. När vi bestämde tid för intervjun dagen innan var hon stressad och spänd. Nu är premiären avklarad och recensenterna har varit uppskattande. Hon ler när vi ses på ett kafé vid Liljeholmstorget i Stockholm, knappt hundra meter från hennes mammas lägenhet dit hon ska efteråt.

Men redan för en dryg vecka sedan sprang hon runt och ”skrek och skrek” av glädje vid teatern i Nora i Bergslagen. Hon hade just fått veta att hon bland runt 40 sökande hade fått tjänsten som nytt kulturråd i Berlin. Den 1 september går hon in i rollen att ”främja kulturutbytet” mellan Sverige och Tyskland.

Hon älskar att gestalta Alice B Toklas, utbrister hon över en latte och förklarar att hon gör ett porträtt av inte bara henne utan också av sin egen mor, Martina Lagercrantz. Alice B Toklas levde i skuggan av den stora författaren Gertrude Stein och var hennes musa, husa, förläggare, kock och sekreterare, som Marika Lagercrantz uttrycker det. Samma position hade hennes mamma i förhållandet till sin make: författaren och publicisten Olof Lagercrantz. Något oväntat hänvisar Marika Lagercrantz till just Toklas när hon berättar varför hon sökte ett jobb som tjänsteman i Berlin.

–Jag har fått göra så fantastiskt mycket roligt som artist och regissör, men har under en tid tänkt att jag kanske borde byta stol. Jag är äldre nu och vill lyfta andra konstnärer. Jag vet hur ensamt det är att vara konstnär, alla har inte en Alice B Toklas.

Du ska bli en Alice B Toklas för svenskar i Tyskland?

–Ja, så har jag nog tänkt. Men först måste jag förstå vad regeringen förväntar sig. Jag kommer inte dit och känner att ”det här och det här vill jag göra”. Det vet jag inte än. Det jag vet förväntas är att jag försöker lära känna det tyska kulturlivet och skriver nyhetsbrev hem.

–Det kan gå åt pipsvängen, det har saker gjort förr i mitt liv. Men det känns helt rätt att jag får det här jobbet. Jag har så lång erfarenhet av den svenska kulturen, jag är född in i den, och har spelat allt från gatuteater till rockmusikal, opera och på Dramaten. De senaste åren har jag dessutom varit ordförande i Amatörkulturakademin. Och för mig är det så: konst är en mänsklig rättighet, den tillhör inte bara proffsen. Nu får jag leva i en stad där man förstår värdet av att satsa på kulturen.

Med hennes bakgrund kan man tro att hon vill satsa extra på att främja svensk teater. Det har hon inte hunnit fundera på. Hon konstaterar däremot att hon som utövare kommer från ett annat håll än föregångaren Ulrika Skoog Holmgaard, som var producent, men har svårt att säga hur det kan påverka.

Vilken nytta har du av skådespeleriet i din nya tjänst?

–Jag hoppas att de kan använda mig om man ska läsa en dikt eller berätta en skröna. Jag har många kul skrönor ut teaterns och filmens värld och kan hur mycket poesi som helst utantill.

Marika Lagercrantz började sin relation med Tyskland redan som barn. Hennes far var vän med författaren Nelly Sachs. Nobelpristagarens mjuka tyska var också hennes första bekantskap med språket. Nu pratar hon obehindrat, men behöver uppdatera sig och har därför lånat Goethe igen. Som vuxen turnerade hon i landet med teaterkollektivet Jordcirkus och på 1980-talet var hon regissör en säsong på Schauspielhaus i Hamburg.

Livet förändras på många sätt för henne i Berlin. Maken, skådespelaren Peter Bergared, följer inte med, åtminstone inte det första året. Och igenkänd, som nu på kaféet, blir hon nog mer sällan. En kvinna berättar att hon såg henne i Läckberg-filmen Predikanten häromkvällen och sa till sin man att ”där är ju hon som jag ser så ofta i Liljeholmen” och en man gratulerar och skämtar: ”Du ska bli utvisad har jag hört”.

Dessutom stiger hon ned från scenen de tre år förordnandet gäller. De senaste 50 åren har det inte gått ett år utan att hon har stått där. Frågan hur det känns fick hon även under anställningsintervjun, men abstinensbesvären verkar inte nära. Leendet är lika stort som för recensionerna:

–Det här ska bara bli så spännande. Jag är så lycklig över det.