Med ett smörgåsbord av ljud och oljud i skriven och oskriven form, med akustisk och/eller elektronisk tillagning och kryddat med ljudinstallationer skulle den nutida konstmusiken nå nya öron i Hågelbyparken i söndags.

Men vädrets makter stod inte bi när den nybildade samarbetsföreningen Ny Musik Stockholm genomförde arrangemanget Grönt ljud. Den vanligtvis väl­besökta parken i Botkyrka söder om Stockholm var glest befolkad denna regnblandade dag.

Varken arrangör eller artister verkade dock hänga läpp för den skull. Professionellt genomfördes det omfattande 24-punktsprogrammet som det var tänkt och de på plats fick en panoramabild av den nutida konstmusiken i Stockholm av idag.

Genren anses av många vara ”smal”, fyra timmar i Hågelbyparken visade något annat. ­Exempelvis är det musikaliska avståndet stort mellan Katarina Widells österländskt betonade blockflöjt och Rolf ­Enströms elektroniskt processade ljud, inspelade bland annat i en fabrik för plastprodukter.

Det framfördes även ambient elektronisk musik som vackert parerade in en solstund i parken.

Blötare var det under den musikaliska fäktningsduellen mellan Martin Q Larsson (althorn och elektronik) och Christian Hörgren (cello) i e-Fäkt, och när Henrik Olsson och Sören Runolf skrovlade till ytorna med improvisationer på slagverk, elektronik och en bit av en plastpåse hade det hela förflyttats in i ett torrt tält.

Att döma av de storögda blickarna från tillkommande flanörer har den nutida musiken fort­farande förmågan att både fascinera och irritera.

Och räckte det inte med musiken kunde man alltid anknyta till den närliggande performancekonsten, som när Katarina Widell och Patrik Karlsson spelade ­gitarr med var sin ­kaviarmacka.

Synd bara att inte fler hittade ut till Hågelby när det offentliga ljudrummet fylldes av något ut­över det vanliga.