Det grå tyget Ax är vävt av siden och tagel och kostar 14 000 kronor/meter.
Foto: karin grip, berna v photography, mikael strinnhed
I takt med att ett och samma mode sprids över världen blir det svårare att skaffa en unik stil. En möjlighet under senare år har varit att jaga vintage lyxmode – men även den stilen tappar sin charm när fina sidenblusar säljs hos klädjättarna.
Och samtidigt säljs de lyxmärken som i begynnelsen drevs av hantverkare nu på lättillgängliga shoppingsajter och flygplatser. Mathias Klang, filosofie doktor i informatik, menar att digitalisering av shoppingen har tagit bort skillnaden mellan kopia och original. Trots nya lyxsugna i Asien (i Tokyo äger 94 procent av alla kvinnor i tjugoårsåldern en Louis Vuitton-väska enligt WWFs rapport Deeper Luxury från 2007) har exklusiviteten i klassiska statusmarkörer kort sagt vattnats ur.
Modevärldens försöker nu ladda en vara med en känsla av lyx genom att skapa kläder som säljer slut. Accessoarer, parfymer och skor har ofta blivit den limiterade linjens hörnstenar – en väska från Prada gör ju inte lika stort hål i plånboken som en kashmirkappa från samma märke.
Dessutom har läderprodukter varit kärnan i flera av lyxmärkenas DNA sedan redan innan de började rita kläder. Exempelvis skräddarsydde Louis Vuitton en resväska 1875. Sedan Marc Jacobs började som kreativ chef i modehuset 1997 har man lanserat en rad limiterade kollektioner och samarbeten.
Designerns konstintresse har säkert bidragit till valet av de talanger som fått sätta sin prägel på monogrammönstren. Vi minns Stephen Sprouses graffitiaccessoarer och Takashi Murakamis körsbärsväskor.
Samtidigt sker nu ett skifte i vår inställning till lyxmode. Enligt Deeper Luxury är de långsiktiga vinnarna de märken som eftersträvar äkthet och förstår sina kunders vilja att respektera miljön. I led med de nya vindarna är det senaste lyxmodet anonyma produkter från självstyrande modeskapare som värnar om hantverkstraditioner. Ett exempel av flera är Eyola, en brittisk modedesigner som i sin e-handelsbutik släpper åtta plagg i limiterad upplaga varannan månad. SvD listar några exempel där designerns egen kapacitet är begränsningen – och därmed möjligheten.
Skor
I en egen fabrik i Kumla tillverkar det svenska skomärket Kavat varje dag 80 par skor – begränsningen är 10 000 par skor årligen, varav hälften är gjorda i ekologiskt läder från Tärnsjö garveri i Uppland. Skomärket är i höst aktuella med en ny damskolinje i två olika modeller och färger, en varmfodrad stövel och en skinnfodrad känga i ett ”smorläder” som är rikt på fett och därigenom vattenavvisande.
Det allra mest exklusiva modet är det som inte är tillverkat ännu, utan beställs av kundens utifrån särskilda önskemål. Ett par måttbeställda, handsydda skor kräver en veckas jobb för skomakarge- säll Jan-Erik Melkersson i Stockholm. Bland lågskorna är de populäraste modellerna två olika slags modeller med olika snörning samt boots. Inför en New York-resa publicerade han sin hotelladress på en modesajts diskussionsforum dit skokonnässörer kom och beställde skor.
Parfym
Att en förförisk designerdoft är en port till en lyxig livsstil insåg Coco Chanel i den moderna parfymerans start. Men Sandrine Giordanengo och Mathieu Beley, grundare och parfymörer bakom det franska ekodoftmärket Sama luxury organic perfumes, menar att de flesta parfymer idag är ”platta” och doftar likadant eftersom de är blandade för att passa de flesta smaker.
Utöver märkets tre färdigblandade Eau de Parfums, som exempelvis säljs hos NK i Stockholm, erbjuder de därför att specialblanda dofter utifrån kundens individuella behov. Den personliga doften baseras på ayurvediska traditioner och astrologi. Man samtalar sig fram till en doft och sedan tar det ett par månader för att ta fram doften. Därefter levereras tre flaskor om vardera 50 milliliter av den skräddarsydda parfymen – till ett femsiffrigt belopp.
Smycken
I smycken från ett av världens äldsta juvelerarhus, W A Bolin i Stockholm, är stenen utgångspunkten. Därför är den limiterade linje som glasögondesignern Oscar Magnusons gjort i samarbete med guldsmederna i smycke- husets egen ateljé i Stockholm ett stilbrott.
Här fick istället idén bakom smyckena styra designen. Totalt ingår tio modeller i kollektionen, varav fem är unikat och fem görs i en begränsad upplaga på 25 exemplar. En ring är tillverkad av diamanter och vitt guld samt en briljantkrönt pumpa i den mjuka, gröna ädelstenen krysopras med briljanterade band. Materialegenskaperna begränsar och utmanar.
–När man gör örhängen i den dimensionen som vi har gjort blir de ganska tunga. Svenska kvinnor är kanske inte vana att bära så tunga smycken, säger Oscar Magnuson.
Tyger
KA Almgrens sidenväveri och museum i Stockholm är Sveriges enda aktiva sidenväveri. Här vävs mestadels möbeltyger men ibland händer det att en kund beställer tyget till kläder. Sist var år 2000 då en kund beställde tyg till en klänning.
En 50-talsinspirerad silhuett med filmstjärnelook i vit sidencrepesatäng och en tyllkjol med fall. Så ser den debutantklänning ut som modedesignern Pär Engsheden har skräddarsytt i höst åt en kund i USA. Det tog fem månader att färdigställa klänningen. Pär Engsheden anser att lyxmärkena har ökat acceptansen för priset på skräddarsydda plagg, även om det fortfarande finns större förståelse för en hög prislapp inom andra hantverksyrken.
En egenskap hos ett plagg som inte går att kopiera är plaggets passform. Inte ens om man får tag i ett exemplar och klipper isär det är det möjligt.
–Den har vissa hållningar och formpressningar som inte är original, säger Pär Engsheden. Och även kvalitén på underuppbyggnad, material och proportionerna tycker jag i mitt fall är väldigt viktiga. Och den kommer de inte åt.
Den halvsvenska debutanten (Dagny Rochelle Blomster) blir själv unik även på ett annat sätt: genom att bära svensk design i sitt hemland.
