Jurga Ivanauskait skapade skandal i Litauen med romanen Häxan och regnet, en av flera litauiska böcker som nu ges ut på svenska under bokmässan. Bilden är tagen av den litauiske poeten Vladas Braziunas.
Pornografi! utropade Vilnius orwellska etikkommission när Jurga Ivanauskaits Häxan och regnet publicerades för tolv år sedan. Stadens bokhandlare förbjöds omgående att sälja skandalboken.
I den unga nationen fanns en kollektiv idealbild av det nya, fria Litauen som något rent och fritt från synd, förklarar författarinnan själv. Rättframma sexskildringar, till på köpet skrivna av en kvinna, passade inte in. Men flest ömma tår trampade hon på genom bokens skarpa kritik mot den värdekonservativa och hycklande kyrkan, som spelat en så viktig roll i landets frigörelsekamp.
- Litauens författarförbund och PEN-klubb var tysta som fiskar när boken förbjöds. Jag var lämnad helt ensam, med känslan av att vara folkets fiende. Det var väldigt smärtsamt, jag kände mig som en riktig medeltida häxa, säger Jurga Ivanauskait.
Men sex och katolsk dubbelmoral visade sig vara en högst säljande kombination. Boken gick till att börja med bara att få tag på i obskyra kiosker i förorten tillsammans med Playboy och Cosmopolitan och andra osedliga publikationer, men efter bara två veckor bröt Vilnius bokhandlare förbudet och tog in boken.
Ett drygt decennium senare betecknar Jurga Ivanauskait-kalabaliken som tragikomisk. I dag är hon en av Litauens största författare, som även nått framgångar utomlands. Nu kommer Häxan och regnet också på svenska.
Kärlekshistorien – den som förväntar sig pornografi blir besviken – berättas genom tre kvinnor, en utstött bohem i dag, en medeltida häxa och Maria Magdalena.
- Det handlar om farliga relationer mellan män och kvinnor och om syndastämpeln som genom tiderna klistrats på kvinnans panna. Om jag skrivit om tre män i stället, hade de hamnat i samma tragiska situation som kvinnorna i min roman? frågar Jurga Ivanauskait retoriskt.
Den tydliga feministiska undertonen i boken är ytterligare ett skäl till att den blev så kontroversiell, tror hon. Men feminist vill hon ändå inte kalla sig.
- Åh, det är alldeles för farligt att ens nämna det ordet i Litauen! I mitt hemland brukar jag alltid framhålla att jag inte är en feminist. Men jag förstår att mitt författarskap och livsstil är ganska feministiska.
Få av de litauiska författare som kommer till bokmässan i dag talar engelska särskilt väl, de flesta inte alls. Jurga Ivanauskait vill helst få frågorna mejlade till sig och sedan själv mejla svaren så att hon får tid att formulera sig ordentligt. Skriftligt, möjligen med hjälp av ett lexikon, visar hon sig hantera engelskan obehindrat.
Mejlkonversationen är dessutom full av smileys och utropstecken. Fast när SvD ringer upp för att ställa följdfrågor och be henne utveckla några av svaren låter hon betydligt strängare än de många leende gubbarna gett för handen.
Jurga Ivanauskait tillhör författargenerationen som växt upp under kommuniststyret, men som slagit igenom efter Litauens självständighet. Bland äldre generationers författare och poeter finns på sina håll en nostalgisk klagan över att det var bättre förr.
- Jag tycker raka motsatsen. På sovjettiden fanns bara ett förlag och man fick vänta i kö i två till fem år på att bli publicerad. Sedan fanns censuren, eller ”glavlit”. Jag tycker inte att marknadsekonomins egen censur är värre än ”glavlit”, nu har vi 350 förlag och alla kan publicera vad de vill.
Jurga Ivanauskait deltog själv aktivt i landets frigörelsekamp och därigenom även i katolska kyrkan. 28 år gammal lät hon döpa sig. Men det kyrkliga engagemanget fick ett abrupt slut med skandalen med Häxan och regnet och hon tog tillfälligt sin tillflykt till Asien, dit hon sedan ofta återvänt. I hennes författarskap finns tydliga influenser från både kristendom och buddism, men hon vill inte sätta någon etikett på sin egen religiositet.
Efter Häxan och regnet har det blivit flera framgångsrika böcker, ändå är det genombrottet hon ständigt får marknadsföra och prata om när hon reser i världen. Jurga Ivanauskait suckar i telefonluren.
- Det är som en skiva som hakat upp sig på samma låt hela tiden. Men nu har jag faktiskt en idé om en ny bok om Maria Magdalena, så det är kanske givande att tjata om samma sak ändå. Det ger nya tankar.
