Jag undrar om journalisten Evin Rubar förstod vad hon fick när Roks dåvarande ordförande Ireen von Wachenfeldt deklarerade att ”män är djur” en sen kväll på Hornsgatan. Rubar höll på med den sedermera ökända tv-dokumentären om Roks, Könskriget. Ireen von Wachenfelds uttalande snurrade varv efter varv. Snurrar fortfarande och har etablerats så till den grad att det använts i lökiga reklamkampanjer.
I Medierna i P1 får det snurra ytterligare ett varv. Tanken var att återvända till kvinnan med djuruttalandet fyra år efter skandalen. Men när hon får veta att inslaget kommer att innehålla andra röster än hennes, ångrar hon sig och vill inte längre vara med. Jag tycker att det är helt förståeligt. von Wachenfeld, som inte kan ha varit speciellt medieslipad när intervjun gjordes, miste sitt jobb på grund av sina tre ord. Drevet orsakade inte bara hennes avgång utan också att hela den feministiska rörelsen, för att inte säga hela jämlikhetsprojektet, dyngades ner. Hon har lärt sig läxan genom att få den skrubbad i ansiktet med rotborste.
Det som verkligen vore intressant är om någon kunde samköra ”män är djur”-uttalandet och tidpunkten då att vara feminist gick från att betraktas som modernt och självklart till något man som ung kvinna i Sverige gärna avsäger sig eller inte ”förstår”. Något hände där, och att så många reagerade så otroligt starkt är än i dag mystiskt.
Att skriva under Valerie Solanas S.C.U.M.- manifest är magstarkt. Samtidigt är det ett så tydligt naivretoriskt sätt att tala. Att poliser, yrkespersoner som innehar våldsmonopol, kallar folk för neger passerar med nedlagda förundersökningar. Att fira lyckade utvisningar med tårta gav inte heller alls samma evighetsgenklang.
Om man verkligen velat gå till botten med vad som hände sen, hade Medierna fått gräva lite djupare och kanske mindre brett. Nu blev det en för all del kittlande återupplivning av en skandal. Men det stannade där.
Strax innan tillbakablicken på män är små gulliga dvärgkaniner-debaclet handlade det om journalistik som går farligt nära. Där journalisten ligger och kavar i träskmarken kring att ta ställning i kontroversiella frågor, vilket kan rendera en fällning i granskningsnämnden. Prisbelönta Hannes Råstam fick en kram av en incestdömd man när denne fick besked om resning, via just Råstam. Dick Sundevall ansåg att ingen journalist kan vara helt objektiv. Det är sant, åtminstone så länge journalister inte är djur utan just människor. Alla röster i hela inslaget, både reportrar och intervjuade, var manliga. Jag bara säger det.
