Varje dag i veckan som kommer från 20.00 till midnatt proppar Kanal5 tablån full av gayfilmer och serier som Queer as folk och Rick & Steve (legoanimation med sexscener), inför Europride som inleds på fredag. Flera andra ­kanaler hakar på och TV4Fakta kör en rad dokumentärer medan SVT utlovar homokupp på ­Allsången.

Men medan intresset för den homosexuella publiken har ökat i de breda massmedierna på senare år, har det rått stiltje på gaymediefronten. Åtminstone sett till antalet aktörer. Fortfarande dominerar en spelare helt, QX förlag, som driver Sveriges enda kommersiella gaytidning och den i särklass populäraste sajten.

De nya pengar som kommit in ­sedan allt fler och större annonsörer riktar sig till målgruppen har i huvudsak inneburit att QX vuxit sig starkare, konstaterar journalisten Roger Wilson, som började sin karriär på QX och idag bland annat är program­ledare för Kino i P1.

–Man kan tycka att inte tillräckligt mycket har hänt. Kulturdebatten är i princip obefintlig i gaymedia sedan RFSL drog ner på sin tidning Kom ut, det är ­snarast feministiska tidskrifter som driver den. Sedan är det klart att jag skulle vilja ha glassiga magasin även i Sverige, men jag vet inte om vårt land är tillräckligt stort, säger Roger Wilson.

En orsak till det dåliga utbudet tror han är att svenskar gärna betonar minsta gemensamma nämnare – den allmänna uppfattningen är att alla, hetero som homo, ska kunna läsa samma tidningar.

–Jag tror att många bögar och flator inte själva sett fördelarna med att utveckla en subkultur. För många har det varit en del av frigörelsearbetet att betona att man är som alla andra. Det tycker jag är urtråkigt.

Men lagom till Europride kommer nu flera uppstickare. Nyligen lanserades nättidningen Hanky som fått ett visst genomslag för sina bloggar, och nästa vecka startar ett nytt magasin på glansigt papper, Dorian. I första numret finns flera artiklar om mode och en Viagraguide.

Chefredaktören Benjamin Falks marknadsanalys grundar sig i en uppskattning om att det finns 250000–300000 bögar i Sverige, och att 10 procent av dem kommer att köpa tidningen.

Tidigare försök har inte saknats. Bland kapsejsade gaytidningsprojekt finns titlar som Zon, Straight, Corky och Morris. Men först nu är tiden mogen, hävdar Benjamin Falk, som uppger att de haft ett ”löjligt flyt” med annonsförsäljningen.

–Det handlar om tydlighet. Vi är den första kommersiella tidningen för gaykillar, ett livsstilsmagasin utan politisk agenda. Vi måste sluta med det politiskt korrekta tramset att blanda ihop flator och bögar, det är två olika världar, säger Benjamin Falk.

Ett betydligt bredare utbud av gaytidningar finns i länder som England, Spanien, Tyskland och USA (även om amerikanska gaymedier just nu genomgår en ekonomisk kris). Å andra sidan ligger Sverige före Norge och Danmark.

På den amerikanska marknaden finns också gay-tv-kanaler som Bravo och MTV:s Logo. I Frankrike gjordes nyligen ett mindre lyckat försök med Pink TV.

I Nederländerna och Belgien startade kabel-tv-kanalen Out TV i vår. I tablån finns en talkshow och en manlig version av Top model men också seriösare program, berättar grundaren Marc Putman, som redan har ­planer på att expandera norrut:

–Vi tittar definitivt på den skandinaviska marknaden, det kan bli i år eller nästa år beroende på hur det går här.

Vän av ordning i det nya medielandskapet frågar sig förstås om traditionella tv-kanaler verkligen är framtiden när internet allt mer tar över.

–Ja, men det roliga för oss är att vår typ av mycket specifika program knappast finns att hitta på nätet och ladda ner, säger Marc Putman.