Utifrån sett är det hela uppenbart. I vilken rättsstat som helst hade en rättegång där åklagaren öppet medger att han manipulerat bevis lagts ned. Så inte i fallet med de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson och åtalet mot dem i Etiopien.

Den show som visats upp för omvärlden har utformats som en ren förolämpning mot alla tankar om internationella rättsprinciper – med åklagarens pålagda ljudmattor som främsta nummer.

Vi som dagligen arbetar med frågor om yttrandefrihet, tryckfrihet och skydd för journalister och författare förväntar oss nu att såväl svenskt som internationellt rättsväsende fortsätter att driva frågan. Ytterst finns möjligheten att ännu noggrannare granska de företag, med eller utan svensk anknytning, som gör affärer med den etiopiska regimen, affärer vars moraliska konsekvenser Schibbye och Persson arbetade med att försöka dokumentera.

Samtidigt vill vi, som representanter för våra respektive organisationer, fästa uppmärksamheten på hur processen mot de svenska journalisterna är en del i ett övergripande mönster. Under det senaste decenniet har det blivit allt farligare att verka som journalist och som frispråkig författare, världen över.

Pen International och Reportrar utan Gränser kan lägga fram statistik över hur allt fler fängslas, mördas, hotas eller ”försvinner” på grund av vad de skriver. Trenden är tydlig i mycket olika delar av världen, från Vietnam till Belarus, från Mexiko till Turkiet – det har blivit mycket lättare att ge sig på journalisten, bloggaren och den frispråkiga författaren. Och det så kallade ”internationella samfundet” tycks ha allt mindre att sätta emot.

EU, som sagt sig vilja ställa krav när det kommer till frågan om mänskliga rättigheter som yttrandefrihet och tryckfrihet, är i nuläget försvagat av sin ekonomiska kris – vilken också är en trovärdighetskris. Men ett i stunden alltför tandlöst EU bör ändå inleda arbetet med att skapa sin egen myndighet för försvar av pressfrihet och yttrandefrihet – ett eget organ inom EU-organisationen med uppgift att erbjuda försvar, juridiskt, politiskt och praktiskt, till dem som förföljs och hotas för att de försöker hålla det offentliga samtalet vid liv.

Vår slutsats är att ett sådant organ behövs och fordrar resurser och reellt inflytande – för att möta ett tilltagande hot. Lägger vi samman alla de senaste årens ”affärer” – Politkovskaja, Hrant Dink och Dawit Isaak, för att nu nämna några av de mer uppmärksammade – ser vi ett tydligt mönster. I nuläget saknar vi de samlade resurserna för att möta vad som måste beskrivas som ett växande hot mot demokratins grundfunktioner.

I första hand (i ett akut skede) måste alla resurser inriktas på att få hem Martin Schibbye och Johan Persson. Men låt den etiopiska parodin på rättssamhällets rutiner också nu bli impulsen till ett samlat internationellt, politiskt försvar för press- och yttrandefriheten.

Jesper Bengtsson, ordförande Reportrar utan gränser

Ulrika Knutsson, ordförande Publicistklubben

Ola Larsmo, ordförande Svenska Pen

WEBB-TV: Elva års fängelse för journalisterna

LÄS OCKSÅ: Schibbye och Persson träffar advokater

LÄS OCKSÅ: Situationen i Ogaden måste undersökas

LÄS OCKSÅ: Internationell press på Etiopien