Det är så typiskt, när jag slutligen trotsat alla naturliga impulser i min kropp och börjat jogga regelbundet, så blir det inte bara tropiskt hett, utan en ny sorts populär löparsko smutsar dessutom ned hela joggningens estetik och får mig att vilja vomera mitt i min plågsamma långsamma lunk i Hagaparken.

Skon kallas Five fingers, och är ett sorts fotfodral med individuella tå-utrymmen. Det är det fulaste jag sett i hela mitt liv. Såvitt jag förstår ska denna styggelse till fotbeklädnad efterlikna känslan av att springa barfota. ”En återgång till det ursprungliga”, förklarar en svensk återförsäljare. Det är som den där populära stenåldersdieten där man bara äter råa saker och kött, fast översatt till motion. Och egentligen inte alls särskilt stenålders, eftersom vi köper vårt färdigstyckade kött på Ica och stoppar in våra bara fötter i ett anskrämligt tåfodral i gummi.

Folk bär sina Five fingers helt ogenerat också. Inte bara i Haga, utan på stan, stolt tåspretandes på asfalten. Jag tänker att det handlar om den där sortens väldigt medvetna bekvämlighet, den där inställningen som får folk iklädda foppatoffel att lyfta huvudet lite högre och titta sina medmänniskor trotsigt i ögonen: ja, jag bär foppatoffel, har du problem med det? Fast femfingerlöparskorna är inte en slött semestrande foppatoffel, femfingerskorna är en aktivt semestrande man som jobbar på sin kropp och samtidigt känner sig nära naturen. Som berättar för sina vänner hur härligt det är att kunna hoppa i land från båten nästan barfota, med bara en extra gummihud som skydd mot sjöborrarna.

Det är säkert svinhärligt. Och Five fingers eventuella förtjänster när det gäller löpningen (hela ens kropp ska tydligen återgå till någon sorts primalposition och uppnå den ultimata vinkeln mot marken) kan jag inte uttala mig om. Men eftersom de ser ut som något en oljeskadad anka spytt upp, så spelar det mindre roll. Tåskorna är den sista dödsstöten mot ursprungsvurmandet. Adjö kolonilottstrend och raw food, adjö Antichrist och Man tänker sitt och alla andra Thoreau-täta 00-talsfilmer, farväl ärvda surdeg och välkommen vita formfranska. Ingen med vett i behåll kan vilja förknippas med naturnärhet när dess klimax är en sko med fem tår.

Och om du fortfarande tvekar, kanske är lite sugen på den där löpupplevelsen som våra primata förfäder hade, så betänk detta: när det blir kallt ute kommer du att vara tvungen att köpa tåsockor, sådana där missbildade fingervantar för fötterna.