- Jag vaknade av att min telefon började tjuta. Jag har en alldeles ny mobiltelefon så jag tänkte att nu har det säkert blivit något fel på mobilen, för vem skulle ringa mig mitt i natten? Men så svarade jag och hörde en person som förklarade att jag snart skulle få ett samtal från den Svenska Akademien, eftersom jag vunnit Nobel-priset, säger Orhan Pamuk, klädd i svart sammetskavaj och ljusblås skjorta, vid en presskonferens på Columbia University på torsdagseftermiddagen i New York.

Det första han gjorde efter glädjebeskedet var att ringa sin dotter, som befann sig mitt i en lektion i skolan.

- Hon blev så glad att hon ställde sig upp och tillkännagav till hela klassen att ”min pappa har fått Nobel-priset”. De avbröt lektionen för att fira det, säger Pamuk.

Han har en jovialisk, skämtsam ton när han möter den internationella pressen på Columbia, det anrika universitet där Pamuk för tillfället är gästprofessor i mellanöstern- och asiatiska studier.

Han viftar bort alla försök att diskutera hans ofta kontroversiella politiska åsikter.

- Det här är inte rätt tillfälle för politiska kommentarer. Det här är en dag för att vara glad och för att fira. Jag har väldigt mycket kritisk energi inuti mig, men i dag låter jag ligga den kvar där inne, säger Pamuk.

Pamuk hävdar att det var just här på Columbia University som han hittade sin personliga stil som författare.

- Jag skrev en av mina första böcker, Den svarta boken, sittandes i ett mörkt litet bås precis i det här biblioteket. Det var med den boken jag fann min identitet som författare, för 22 år sedan.

Många ser Pamuks författarskap som en bro mellan väst och öst, mellan Europa och mellanöstern, men själv hävdar Pamuk att det är en förenkling av vad han gör.

- Just att använda uttrycket ”bro” är så oerhört slitet och uttjatat. Det är mitt jobb att hitta nya, bättre metaforer för vad jag gör. Mina böcker, och själva landet Turkiet, är ett bevis för att öst och väst faktiskt går att kombinera.

Förra året åtalades Pamuk i Turkiet för att ha ”förödmjukat turkiskhet” när han skrev om att landet utövat massmord på armenier och kurder. Åtalades lade dock ner i januari i år, vilket sågs som en stor triumf både för Pamuk och för yttrandefriheten i landet. Nu ser han sitt Nobelpris som ett sätt att hedra sitt hemland.

- Romanformen skapades i Europa men i dag tillhör den hela världen. Det här priset är en hyllning till turkiskhet, till turkisk litteratur och till turkisk kultur. Jag hoppas att det här priset kan öka statusen för turkisk litteratur i allmänhet. Det är också ett erkännande för mitt hårda arbete under alla dessa år, mitt slit i ensamhet. Men det här priset ska inte förändra min arbetsmoral och förhoppningsvis inte heller min personlighet, säger Pamul.

I väntan på Nobelceremonin i Stockholm i december kommer författaren att stanna kvar i New York för att undervisa.

- Jag blir kvar här på Columbia terminen ut. Sedan ska jag skriva klart min nya roman. Jag har redan jobbat med den i fyra år. Det handlar om en man som varit besatt av en kvinna i 25 år. Jag hoppas kunna åka till Turkiet och skriva färdigt den nästa år.