Herta Müller och Mario Vargas Llosa, Nobelpristagare 2009 respektive 2010, under en manifestation för Dawit Isaak på Bokmässan där de var för att presentera sina nyutkomna böcker.
Foto: Dan Hansson
Det finns inget fog för påståendet att Nobelpriset är dödsstöten för ett författarskap. Men det är en seglivad myt som lever både i den litterära världen och på redaktionerna varje år den här oktoberveckan före tillkännagivandet.
Visserligen vittnar de flesta om att deras möjlighet att arbeta året efter Nobelpriset är begränsad. Från att, i många fall, levt en stillsam författartillvaro blir det ett år av världsomspännande flängande. Journalister står i kö och universitet, litteraturfestivaler och mässor drar i dem och förlagen jagar ut dem på försäljningsturnéer.
Och Doris Lessings utfall i en radiointervju i BBC 2008, ett år efter att hon fått Nobelpriset, har närmast blivit en klassiker:
–En jävla katastrof. Allt jag gör är att bli intervjuad och ägnar tid åt att bli fotograferad.
Hittills har det bara blivit en roman. Men å andra sidan, med ålderns rätt; hon fyller snart 92.
Om offentlighetens ljus första året blir lite svettigt, så ger det samtidigt förstås ett rejält uppsving i försäljningen. Men flera förläggare vittnar om att effekten ofta minskar redan året därpå.
Anna Gunder som studerat livet efter priset i projektet Nobeleffekten har gått igenom alla pristagare 1950–2005. Hos fler än hälften (59 procent) har ingen avmattning märkts.
–Tolv av dem var över 70 när de fick priset, har hon tidigare förklarat för SvD.
Hon visar att myten till slut kokar ner till en: 1962 års pristagare John Steinbeck. Det var också Steinbecks öde som gav upphov till myten, då Saul Bellow som nybliven Nobelpristagare sa detta med hänvisning just John Steinbeck. Han publicerade enbart en samling reportage, innan han 66 år gammal dog, sex år efter att ha fått priset.
Herta Müller, 58 år
Hur har Nobelpriset påverkat ditt författarskap?
–Nobelpriset har inte ändrat något i mitt liv. Jag är samma person, och det är samma papper, skrivdon, dator och så vidare. Jag tänker inte på det, det är bara ett pris. Alltså jag skulle inte tänka på det om jag inte blev påmind hela tiden.
Vilken är din drömkandidat för årets pris?
–Det finns flera författare som jag önskar ska få priset, men jag avslöjar dem inte (drar ”blixtlås” över munnen och skrattar). Jag vet inte om någon av dem står på listan heller.
Mario Vargas Llosa, 75 år
Hur har Nobelpriset påverkat ditt författarskap?
–Månaderna efter priset var det svårt att arbeta. Jag har gjort det men inte som jag normalt gör med disciplin och schema.
–All offentlig exponering, intervjuer, mässor, krävande förläggare som vill att man ska presentera sina böcker... Det är svårt att säga nej, jag vill inte göra någon besviken. Men samtidigt är det nästan en mardröm, säger Mario Vargas Llosa och fortsätter:
–Vill du höra mitt schema? I morgon åker jag till Oslo, sedan Madrid, Murcia, Paris, Warszawa, Krakow, Wien, Frankfurt, Berlin, New York, St Louis, St Francisco, Panama, Mexiko – nej, det är först i november – Peru, Santiago de Chile. Sedan tar jag ledigt. I ett år!
Känner du att någon sitter på din axel och påminner dig om att du har fått det här priset, och måste leva upp till det?
–Inte bara på min axel! På min mage, mitt huvud, min rygg, överallt. Du vet lycka kan också vara förgörande (stort skratt). Jag glädjer mig förstås, men jag är lite trött.
Vilken är din drömkandidat för årets pris?
–Jag skulle gärna vilja att Claudio Margris får priset. Jag är en stor beundrare av Claudio.
