I bioaktuella ”The boat that rocked” spelar stjärnan Bill Nighy åter 60-talsrockare.
Själv älskar han musiken - men tycker att 1960-talet är överskattat.
”The boat that rocked” börjar med bilden av en liten pojke i sin säng, örat tryckt mot en radio; ut strömmar 60-talet, rocken, revolutionen, sänt från flytande radiostationer i Nordsjön, och den lille pojkens liv kommer förstås aldrig att bli detsamma igen.
Den pojken kunde ha varit Bill Nighy. När 60-talet började var han elva år.
- Enda skillnaden var att min radio inte var liten, den var en halv garderob. Men jag låg där och lyssnade på piratstationerna - tillsammans med tjugo miljoner andra. Halva landet lyssnade. Varje dag.
”The boat that rocked”, av ”Fyra bröllop”-skaparen Richard Curtis, är en hyllning till 1960-talets musik och tidsanda. Bill Nighy skriver utan tvekan under på musikens betydelse.
- Det var en radikal förändring som var rolig att leva i. Vi gick från en grå, konservativ musikvärld till något som tycktes vara målat med färg.
När Bill Nighy var femton år blev han utsparkad från skolan: ”Det var turligt nog innan någon brydde sig om att utbilda arbetarklassens söner”. Hans liv hade två drivkrafter: musiken och litteraturen.
- Jag visste inte vad jag ville göra men verkligen vad jag inte ville. Jag ville inte ha ett vanligt jobb. Mitt liv var en röra, mitt huvud var fullt av drömmar. Jag satt i fönstret och längtade efter att vara någon annanstans. Jag valde Paris eftersom jag beundrade författare som Hemingway och Fitzgerald. Jag skulle skriva den stora engelska romanen men skrev inte ett ord. Jag var 16 och tiggde i Trocadéro.
Vad gäller 1960-talet som årtiondet av fri kärlek, revolution och ”swinging London” är Bill Nighy desto mer skeptisk:
- Det fattades många dåliga beslut eftersom alla var paranoida och alla var paranoida för att de tog dåliga droger. ”Summer of love” - det var något som tidningarna hittade på. Jag måste ha missat det helt. ”Swinging 60's” - det svängde inte i närheten av mig. Det kanske var 600 personer i Chelsea som svängde, resten gick till jobbet varje dag.
Bill Nighy har nu blivit 59 år. Hans stora genomslag kom sent i livet, med Richard Curtis-filmen ”Love actually” 2003 - där han spelade, förstås, gammal rockstjärna. Trots hans stora kärlek till 60-talets musik säger han att han hellre velat vara ung i dag.
- Jag tror att det är marginellt lättare. Och jag ogillar verkligen när folk i min ålder säger ”det var bättre förr”. Det var det inte. Det är exakt samma sak. Men musikaliskt var 60-talet något som förmodligen aldrig kommer att hända igen. Det gick från ingenting till allting.
Född: 1949 i Surrey, England.
Aktuell: Med romantiska komedin ”The boat that rocked” som hade svensk biopremiär på fredagen.
Familj: Levde i en 27 år lång relation med skådespelerskan Diana Quick (Julia i tv-serien ”En förlorad värld”) men paret har nyligen separerat. De har en dotter.
