Ingen mångkulturpolis. För Yvonne Rock handlar satsningen om att möblera om i maktstrukturerna och uppdatera Sverige.
Hur skulle du beskriva det problem som Mångkulturåret ska försöka komma till rätta med?
- Huvudproblemet är att den mångkulturella representationen är så extremt liten inom de offentligt finansierade kulturinstitutionerna. Det finns undersökningar som visar att ungefär 65 procent av all nyrekrytering sker via informella nätverk i arbetslivet i dess helhet. Inom kulturinstitutionerna är siffran 75 procent. Det innebär att en enorm mängd erfarenheter inte tas till vara, att en massa berättelser aldrig blir berättade.
- Det handlar i stor utsträckning om makt, det tror jag är ett skäl till att Mångkulturåret har väckt sådan diskussion. Vad saken gäller är att vi måste uppdatera Sverige, möblera om i maktstrukturer och penningflöden. Detta är i högsta grad ett politiskt projekt.
Betyder det att du ser institutionerna som den främsta målgruppen för ert arbete?
- Ja, institutionernas ledningar, och deras styrelser. Kan man påverka dem sprider sig effekterna neråt genom organisationerna, och utåt som ringarna
på vattnet.
Nätverksrekrytering innebär ju att också andra grupper missgynnas, kanske i ännu högre grad än personer med utländsk bakgrund, till exempel personer från arbetarklassen?
- Ja, och kvinnor också. Mitt uppdrag hör hemma inom ett område där faktorer som klass, genus, social kompetens och geografi, alltså glesbygd i förhållande till storstad, ingår, liksom etnicitet. Alltsammans ingår i min analys, men huvudordet är etnicitet.
Under de senaste åren har ju trots allt en rad personer med utländsk bakgrund kommit fram på olika kulturområden. Är det inte mest en generationsfråga, en naturlig process som helt enkelt tar sin tid?
- Jo, det stämmer nog, men det går alldeles för långsamt för den andra generationen invandrare. Mångkulturåret innebär så att säga att volymen skruvas upp, och det tror jag att vi alla behöver. Vet du förresten att EU har utsett 2008 till Interkulturellt år? Frågan är ju viktig också internationellt, och tack vare Mångkulturåret ligger Sverige lite före.
Det har förts fram kritik från flera håll mot att Mångkulturåret har så lite pengar till sitt förfogande, tre miljoner kronor som Kulturrådet ska fördela mellan fria grupper. Man har jämfört med Designåret som hade en budget på över 60 miljoner...
- Ja, men då ska man veta att större delen av Designårets budget inte kom från Kulturdepartementet, utan från Näringsdepartementet. Dessutom är våra tre statliga miljoner långt ifrån de enda pengar som satsas. De genererar mera pengar från finansiärer som kommuner och landsting. Jag har fått flera rapporter om sådana lokala och regionala satsningar, som kanske inte hade blivit av utan Mångkulturåret.
- De statliga institutionerna har för övrigt sedan flera år ett uppdrag i sina regleringsbrev att de ska arbeta för ökad mångfald inom sin ordinarie verksamhet, inom sin ordinarie budget. Men med tanke på hur trögt det går är det möjligt att regleringsbreven måste bli tydligare på den punkten.
Det finns risker med alla projekt. Vad får Mångkulturåret inte bli?
- Först och främst får det inte bli ett jippo, ett tomtebloss som är glömt så fort det har brunnit ut. Tanken är att det ska få långsiktiga effekter. Från den utgångspunkten är det nästan bra att vi har en så liten budget, hade det funnits mer pengar hade risken varit stor för att de skulle gå just till jippon.
- Och institutionerna får naturligtvis inte ta in personer med utländsk bakgrund som alibin. De som ska tas in ska tas in på sina egna meriter, inte som någon sorts representanter.
En knäckfråga i sammanhanget är hur man ska definiera begreppet mångkultur. Är en amerikansk kammarensemble som spelar Mozart mångkultur? Eller en vallåt från Dalarna framförd på en aboriginsk didgeridoo?
- Just det skulle nog kunna bli rätt intressant, men själva frågan är svår, och jag har inget riktigt bra svar. Jag har ingen superdefinition på mångkultur och jag är ingen mångkulturpolis. Min uppgift är att arbeta med hela kontexten, med tonvikt på etnicitet, och så får vi se hur det faller ut under året. Det viktiga är att alla de nya
berättelserna som berättas i Sverige i dag kommer fram.
Etnicitet är också ett problematiskt begrepp, bland annat finns det inte som kategori i svensk folkbokföring...
- Nej, och det ska det nog inte göra heller, vi ska inte ha några J:n i passen.
Ändå måste väl begreppet etnisk bakgrund definieras på något sätt om det ska vara möjligt att utvärdera Mångkulturåret?
- Ja, jag ska lämna ett slutbetänkande till regeringen i juli 2007, och där ska jag också ge konkreta förslag på åtgärder. Men än så länge vet jag inte hur vi kommer att formulera oss där om begreppet etnisk bakgrund.
- För mig är mångkultur framför allt en fråga om möten mellan människor, om diskussion, samtal, reflexion och problematisering, och det gäller att åstadkomma fler platser för den sortens möten. Det handlar ju ytterst om demokrati.
- En idé vore att ha ett antal producentambassadörer ute i världen, som kunde åstadkomma möten mellan det internationella kulturlivet och det mångkulturella Sverige. Det skulle inte behövas så många, men
det skulle vara personer på ort och ställe, som kunde ordna med gästspel och andra former av kulturutbyte.
