Birgitta Ohlsson tar tag i den röda och guldfärgade indiska sarin. Och vips har hon avtäckt ett av det sena 1990-talets mest omdiskuterade verk.
Jämte Jesus med pudervippa och svarta högklackade pumps sitter transvestitlärjungar i röda lackstövlar, stråhatt och urringat. När verket, Nattvarden, visades första gången 1998 som en del av sviten Ecce homo gick debattvågorna höga. Upprört ifrågasattes hur man kunde avporträttera Jesus på det där viset och förstöra de klassiska bilderna med bibliska motiv med transpersoner och homo- och bisexuella. Nu hänger Nattvarden lugnt och stilla i nya EU-ministerns soliga hörnrum i Rosenbad.
–Det blev ramaskri på andra sidan vattnet, i Riksdagshuset, när Ecce homo visades där. Två partier ville förbjuda den, många riksdagsledamöter skrev på protestlistor och det jämfördes med att man skulle visa utställningar av massmördare, påminner Birgitta Ohlsson som tillägger att sviten i dag är en viktig del av den svenska fotokonsten.
–Den är både respekterad och accepterad.
Fast helt respekterad är den inte. Birgitta Ohlsson har redan fått ”massiv kritik”, aggressiva mejl och telefonsamtal.
–Det är personer som är HBT-fientliga och djupt negativa till homosexuellas rättigheter och som tycker att det är kränkande att jag har den här. Men det är inte alls som i slutet på 90-talet. Det har ju även hänt en del med HBT-personers rättigheter sedan 1998: äktenskapet, adoption, insemination... Positionerna har flyttats fram.
De utländska ministrar som har hunnit besöka rummet har varit positiva – än så länge.
–Jag väntar på hur reaktionen blir när jag bjuder in Vatikanens representant.
Birgitta Ohlsson inledde samtal med Statens konstråd strax efter att hon tillträdde som EU-minister i februari i år. Hon ville ha något mer än bonaden av X:et på väggarna och bad om fotokonst med politiska inslag.
–De politiska förslag jag först fick handlade om bilder på sådant som Almstriden, som kanske inte riktigt är min strid.
Birgitta Ohlsson beskriver sig själv som kristen och troende och tycker att Nattvarden skildrar det kristna kärleksbudskapet.
–Den utstrålar värme.
Men den betyder mer än så. Hon har i debattartiklar på senaste tiden kommenterat kontroverserna kring Lars Vilks och berättat att hon ser verket på sitt rum som ett sätt att försvara yttrandefriheten.
Elisabeth Ohlson Wallin, som är med på vernissagen, tycker det känns ”väldigt fint” att tavlan nu hänger där den hänger.
–Det är som att mitt arbete bekräftas. Nu ska den hänga här för evigt och måste föras in i alla papper, skrivas in i historien.
–Staten blir aldrig fri från den! skämtar Birgitta Ohlsson.
–Fast man vet ju inte vad det blåser för vindar framöver. Om vi kommer in i otäcka tider kanske den stoppas in i en skrubb, fortsätter Elisabeth Ohlson Wallin som drar paralleller mellan Nattvarden och Birgitta Ohlsson som politiker.
–Hon vågar säga vad hon tycker och är också obekväm ibland.
Vad tycker du att Ecce homo bidrog med?
–Jag använde det religiösa språket för att nå till kärnan: Vad är det i det ”onormala” som skrämmer så? Genom Ecce homo kom många fördomar upp i ljuset.
Även om en del har förändrats kan Elisabeth Ohlson Wallin konstatera att det fortfarande är känsligt med religion och sexualitet, något hon nu upplever med sin nya utställning Jerusalem. Som SvD har berättat tidigare avbröts samarbetet med Världskulturmuseet i Göteborg häromveckan eftersom konstnären och museet inte kunde komma överens om i vilken kontext bilderna skulle visas. Just nu förs samtal om att utställningen ändå ska bli av.
Med Jerusalem vill Elisabeth Ohlson Wallin understryka likheten mellan judendomen, kristendomen och islam.
–Det finns samma förakt i deras skrifter. Jag projicerar texter från de tre heliga böckerna bland HBT-personer i Jerusalem och försöker visa det hat som finns i dem och som vi måste sluta sopa under mattan.
När får vi se Jerusalem på Rosenbad?
–Ja tänk... Det kanske tar tolv år till!
