Det räckte inte med att ringa P1 och mejla kommentarer till tidningsartiklar. Numera förväntas vi medverka jämt och överallt. Gör-det-själv-sjukan har spridit sig från renovering till konstnärliga yrken.

Under våren pågår till exempel flera kollektiva författarprojekt.

Det brittiska förlaget Penguin står för det största litterärt experimentet, vars mål är romanen ”A million penguins”. Vem som helst kan under sex veckor bidra till handlingen. Interaktionen sker givetvis på nätet (www.amillionpenguins.com), och hela projektet är inspirerat av nätuppslagsverket Wikipedia.

Hemma i Sverige väntar författaren Jennie Dielemans nyfiket på att allmänheten ska skriva fortsättningen på hennes debutbok Tackar som frågar. Tre av bokens karaktärer lever nämligen vidare på hemsidan www.tackarsomfragar.se

–De finns en del oavslutade historier att gå vidare på, säger Jennie Dielemans som nu har släppt taget om sina romanfigurer.

Förhoppningen är att locka blyga amatörförfattare att våga ta steget och publicera sig – om så bara på nätet. För förlaget är projektet framför allt ett marknadsföringsjippo, ett sätt att skapa ett intresse för boken. Om det mynnar ut i en ny roman beror helt och hållet på resultatet.

I SVT:s nya litteraturprogram, vars första avsnitt sänds i mars, ska tittarna avsluta halvfärdiga noveller av ”riktiga författare” som Jonas Hassen Khemiri, Åsa Larsson, Johanna Hildebrand, Håkan Nesser och Sara Kadefors.

Sex slut per novell går till final. En jury sållar – inför tittarna, såklart – ut tre av dessa. Därefter väljer försteförfattaren självsvåldigt ut ett slutgiltigt slut på novellen.

I Storbritannien blev programmet en succé. I Sverige lanseras …slutet på historien som en blandning av public service och dokusåpa. Varje novell blir ett program. Men det är inte storyn som ska filmas eller iscensätts – utan själva skrivprocessen.

–Det handlar om varför man väljer att bli författare och hur man blir det. Vi följer med de utvalda amatörförfattarna till förlag och bokhandlare, berättar projektledaren Ola Vading.

Givetvis vill man också uppmuntra till interaktivitet på svt.se. Det är där de påbörjade novellerna kommer att läggas ut efter att ha presenterats summariskt i tv. De färdiga novellerna publiceras senare i en enklare pocketutgåva.

Samtidigt pågår ett annat interaktivt projekt på svt.se: Gör det bättre själv! Filmälskare mellan 12 och 20 uppmanas att lägga ut minutlånga kortfilmer på hemsidan. De bästa kan senare sändas i tv.

–Inget av detta är särskilt nytt, påpekar it-historikern Lars Ilshammar.

Kollektiva brevromaner har funnits sedan 1600-talet. Den första så kallade hyperlitteraturen, icke­ linjärt berättande i digitalform, dök upp på åttiotalet. Före dessa dataspelsbesläktade romaner hade författare som James Joyce och Carl Jonas Love Almqvist experimenterat med bristande kronologi och traditionellt romanskrivande. Och det finns till och med en genre som heter ”fan-fiction” där tittarna och läsarna skriver alternativa handlingar.

–Det nya är snarare tekniken. Internet är inte längre ett elit­medium, säger Lars Ilshammar som är övertygad om att ­fenomenet kommer att växa.

Författaren Ola Larsmo tycker att det är ett ”hälsotecken att folk experimenterar”. Hur kvaliteten blir är en annan sak. En författare som serverar flera slut har större chans till framgång än flera författare som skriver samma historia, menar Larsmo. Han jämför dagens situation med boktryckar­konstens genombrott. Plötsligt kan nästan alla utrycka vad de vill i skrift.

Och kanske är det så att vi nu, genom internet, ska bli något så ålderdomligt som renässansmänniskor som gör allt.