Alison Klayman, 27, gör Europaintervjuer om sin film Never sorry om och med Ai Weiwei på telefon från Philadelphia. Intresset för dokumentären om världens just nu viktigaste samtidskonstnär är stort.

I filmen, hennes debut, kommer man den kinesiske konstnären och dissidenten mycket nära. Det är uppenbart att hans lugna stunder är få. Under de nära nog tre år Alison Klaymans kamera följer honom blir de allt färre medan hans regimtrots och berömmelse accelererar.

Ständigt uppkopplad, alltid aktiv på internet blir Ai Weiweis vardagsliv en pågående performance direktsänd inför stort entourage och publik på nätet. Han vördas som en mästare, hyllas av sina assistenter, övervakas av polis, provocerar och låter sig misshandlas. I malströmmen av aktivitet får man en känsla av en man som ser sin tid som utmätt.

–Han ger ett intryck av outsinlig energi, han är oerhört produktiv.

Under filmens lopp slits han tydligt ner, både fysiskt och psykiskt. Som tittare blir man orolig. Hur är det med hans hälsa?

–Jag har ingen särskild inblick i hans hälsostatus, men givet hans kroppshydda och den press han lever under kan man tänka sig varthän det barkar. På resor såg jag honom helt öppet arrangera sina medicindoser i små askar, det var åtskilliga tabletter. Jag frågade om det var kinesisk medicin, men han skrattade bara åt den och sa att han litade mer på västerländsk farmakologi.

Alison Klayman från Upper Westside på Manhattan lärde känna Ai Weiwei mer eller mindre av en slump. Hon kom till Kina efter avslutade studier på ett ivy league-universitet, Brown university, år 2006 på lösa boliner, hade bara en kontaktperson i Peking men var fast bestämd att lära sig mandarin och att försörja sig på de möjligheter som kom i hennes väg.

Det blev en sejour som barflicka, som stringer för radiokanalen Voice of America och som Kinakorrespondent för en judisk tidskrift innan en vän frågade henne om hon ville filma på ett galleri där Ai Weiwei just gick igenom sina foton från hans decennielånga vistelse i New York 1983-1993.

–Jag kommer inte från konstvärlden och hade inte full koll på vem Ai Weiwei var, men han lät oss hänga runt honom och svarade på våra dumma frågor.

Alison Klayman fick tillträde till Ai Weiweis stora ateljé med en muromgärdad gård befolkad av ett 40-tal katter. Filmaren är med bakom kulisserna när konstnären tröstar sin oroliga mor och leker med Ai Lao, den lille son han fått utom äktenskapet med ”en vän”.

–Det var en ren lyckträff, säger Alison Klayman om hennes tajming.

Medan hon arbetade med filmen, nu med en halv miljon dollar i stöd från Museum of Modern Art i New York, växte Ai Weiweis internationella renommé exponentiellt. Han tog avstånd från OS i Peking 2008 där han varit med att formge det uppmärksammade Birds nest-stadion. Han gjorde stora utställningar på Haus der Kunst i München och på Tate i London. När han engareda sig för jordbävningsoffren i Szechuan rågades måttet för de kinesiska myndigheterna och han utsätts för trakasserier.

Alison Klayman var med överallt, på vernissager, polisstationer, gaturestauranger där vanliga kineser kommer fram och hälsade.

–Han kallas mästare, lärare, ibland till och med för Gud. Det är mycket genant för honom och han vill det verkligen inte. Men han är mycket karismatisk och har en starkt folklig sida. Människor bara dras till honom.