”Jag är en kronisk och obotlig lärjunge och mitt liv går ut på att jag lär av dem som kan mer än jag. Jag glömmer ingenting och håller reda på allt. Jag hade fler lyssnare och läsare ifjol än vad Stieg Larsson hade. Ingen tar upp att jag har en fanclub på Facebook på 6800 människor.

Jag var 34 år när jag debuterade och det är ett enormt hårt slit som ligger bakom. Jag är ingenting utan mina lyssnare och läsare. Jag har fått slita kopiöst hårt, är inte son till Ingmar Bergman eller Skarsgård eller Hasse Alfredson.

Jag är ingen lysande begåvning, men oerhört flitig. Ibland har jag formulerat mig i en text så att jag tycker att det är egenartat och kan vara stolt.

Min pappa Sigvard Ranelid var en bättre porträtt- och landskapsmålare än Peter Dahl, Lena Cronqvist, Linn Fernström och Mamma Andersson. Men han blev aldrig något i allmänhetens ögon. Han dog totalt okänd för han var alldeles för ödmjuk. Där har du en del av den genetiska successionen som förklarar varför jag är som jag är. Jag får inget gratis för att jag är ett känt namn eller fuskat mig till det. Jag tog pappas pensel och vässade den till en blyertspenna.

Eva Bonnier har sagt den klokaste mening som någonsin sagts om mig: ’Björn Ranelid är litteraturens Zlatan’. I skrift och tal är jag officiellt svensk mästare, men jag tycker inte jag är märkvärdig. Om man uppfattar mig som skrytsam eller dryg har man inte tänkt på att jag ägnat mer tid åt att vara mentor åt Torbjörn Flygt, Johanna Nilsson och Anders Paulrud än vad Torgny Lindgren, PO Enguist och Kerstin Ekman gjort tillsammans.

Den 7 januari dansar jag i tv och världens mest aktade priser avslutas alltid med dans, även Nobelfesten. 90 procent av alla fotbollsspelare har en koreografi nere vid hörnflaggan eller gör en dans när de gjort mål. Alla barn dansar när de hör musik första gången. Du är antiintellektuell om du inte förstår detta och kallar dans för trams.

När jag var ung dansade jag tre kvällar i veckan under sju år och har nog hållit ett par tusen kvinnor i min famn. Det var bland det roligaste jag visste även om jag är inte är en duktig dansör. Däremot har jag har takten i kroppen.

Min danspartner Maria Lindberg har en änglaskaras tålamod med mig. Hon är en lysande pedagog. Nu övar vi stilla vals och rumba. Jag klarar inte riktigt höfterna på rumban. Jag har aldrig sett Let’s dance för vi har ingen tv.

Om juryn hånar mig kommer jag att vara receptiv och bli bättre till nästa gång. Jag är absolut inte en dålig förlorare. Det går bra att skoja om mig men inte att ljuga, som Linda Skugge gjorde. Hon skrev ett brev där hon ville be om ursäkt, men det blev aldrig av offentligt.

Berättat för Harry Amster