Silvernanopartiklar tar effektivt död på bakterier och andra mikroorganismer. Därför innehåller allt fler produkter silvernanopartiklar. Det finns strumpor som inte luktar fotsvett, kompresser som steriliserar sår och dammsugare som renar luften från bakterier. Men ingen vet hur alla dessa silvernanopartiklar kommer att påverka omgivningen.
- Vi ser med oro på den ökande onödiga användningen av partiklar som ett sätt att minska bakterietillväxten i till exempel strumpor, tvättmaskiner eller dammsugare. Partiklarna kommer att läcka ut i miljön och vi vet inte vad det kan innebära på sikt, säger Jan Hammar vid Kemikalieinspektionen.

Silvernanopartiklarna är bara ett exempel av flera. På butikshyllorna finns bland annat bilvax, solskyddsfaktorer, smink och hudvårdsprodukter som innehåller olika nanopartiklar. Det finns också fönster som är täckta med nanopartiklar för att stå emot smuts bättre.
Ingen lagstiftning hindrar att ett företag gör en nanopartikel av en ofarlig kemikalie och säljer den i en produkt. Detta trots att en nanopartikel av till exempel kol får helt andra egenskaper än kol normalt har. Ofta blir ämnet giftigare.
- Den nuvarande lagstiftningen tar inte hänsyn till det och det är i sig oroande. Särskilt som det är ny teknik under kraftig expansion, säger Sten Flodström vid Kemikalieinspektionen.
Kunskapen om hur olika nanopartiklar påverkar hälsan och miljön är än så länge väldigt begränsad. Men de senaste åren har det kommit en rad alarmerande forskningsrapporter.
Till exempel har forskare studerat kolnanorör, små rörformade partiklar av kol. Kolnanorör används till exempel i tennisracketar för att få en styvare ram och i datorchips för att öka prestandan hos datorn. Tillverkare av kolnanorör beräknar att det snart kommer gå åt hundratals ton varje år.

När forskare utsatte möss för kolnanorör blev deras lungor kraftigt inflammerade. Mössen bildade så kallat granulom: tumörliknande bildningar som består av sjuk vävnad. Processen liknar den som man kan se hos människor som andats
in asbest. Då kan skadorna på lungan leda till cancer. Om kolnanorören ger cancer vet forskarna inte än.
Från lungan kan också nanopartiklar nå andra delar av kroppen.
- De fångas inte upp av det filter som lungapparaten utgör utan har en förmåga att ta sig ut i blodomloppet och på så sätt nå andra organ, till exempel hjärtat, säger Sten Flodström.

När kolnanorören sitter inkapslade i materialet i ett tennisracket eller sitter fast på datorchipset är det osannolikt att en person som spelar tennis eller använder datorn ska kunna andas in dem. Däremot måste de som tillverkar kolnanorören skyddas ordentligt.
Dessutom får kolnanorören inte läcka ut i naturen. Forskare har visat att fiskar som simmar i vatten med kolnanorör ansamlar dem i sina gälar.
Nanopartiklar kan också nå hjärnan; de kan ta sig in via luktnerven som går från näsan upp till hjärnan. Forskare har visat att både manganoxid och guldpartiklar av nanostorlek kan ta sig in den vägen. Återigen är det framför allt farligt för personer som
arbetar med nanopartiklar och som kan andas in dem i sin arbetsmiljö.
Därför har danska arbetsmiljöinstitutet gjort nanoteknik till ett prioriterat område. Håkan Wallin, professor i arbetsmiljötoxikologi vid institutet, menar att arbetsmiljölagstiftningen ligger efter. I Sverige är till exempel gränsen för hur mycket koldammpartiklar som får finnas i luften 3-5 milligram per kubikmeter. Eftersom nanopartiklar är otroligt lätta kan det bli väldigt många partiklar per kubikmeter.
- I stället borde man mäta antalet partiklar, säger Håkan Wallin.

Inom EU förbereder man nu en ny kemikalielagstiftning, Reach, för att bättre kunna kontrollera hur företag använder kemikalier. Inte heller den är anpassad för ultralätt nanodamm. Bland annat har lagstiftningen en mängdgräns på ett ton; om ett företag tillverkar under ett ton av en kemikalie gäller lagen inte dem.
- En speciell gräns för nanopartiklar vore bra. Om det finns en risk för spridning till luften så är ett ton nanopartiklar en fullständigt orimlig
gräns, säger Håkan Wallin.
Men han poängterar att han vill ha en nyanserad debatt kring nanopartiklar. För det finns många positiva sidor med nanotekniken. En av dem är att det går åt mycket mindre kemikalier i en nanoprodukt. Om till exempel ett nanorengöringsmedel blir effektivare utan att bli farligare så är miljövinsten stor.