Jo, Bart är faktiskt naken i filmversionen av The Simpsons. Tv-seriens och filmens skapare säger att det var just detta som var den drivande idén bakom hela projektet.
I en av West ends allra största biografer vid ett väldigt regnigt Leicester Square sitter Matt Groening och Al Jean, givetvis, framför bardisken från Moe‘s Tavern vid ett soffbord med ett sexpack Duff från bryggeriet i Simpsons fiktiva hemstad Springfield.
Vi har just fått se de tio öppningsminuterna av The Simpsons Movie.
Från allra första sekund fylls duken av referenser för oss som slaviskt följt serien under de 18 år den sänts. Bart Simpson skriver ”I will not illegally download this movie” på klassrummets svarta tavla. Green Day spelar ledmotivet live inför hela Springfields befolkning och har – den inte alltför komplicerade – texten rullandes i en teleprompter (”ta-da-da-tada-tada-ta-dadada”).
Den brittiska journalisten och radioprofilen Danny Baker – som för trettio år sedan startade sin karriär på punkfanzinet Sniffin‘ Glue – leder samtalet från scenen medan pressen i bänkraderna försöker låta bli att öppna de gigantiska pappkassar som delats ut, fyllda med till synes oändliga mängder larvig merchandise (en Simpsons-donut i plast, ett rosa armbandsur med samma donut-motiv på urtavlan, sugrör, affischer där Homer skriker ”D‘Oh!” och så vidare).
Manusförfattaren och producenten Al Jean pratar lågmält i termer som ”franchise”, marknadsandelar och siffror medan The Simpsons skapare Matt Groening, vars efternamn uttalas Gräjning, halvligger i sin fåtölj och småprotesterar, som den moderna humorns smått helgonförklarade motsvarighet till Gratefuls Deads Jerry Garcia han förvandlats till.
Det är Groening som konstant slänger ur sig små lustigheter när Jean och Baker försöker få någonting seriöst sagt om Simpsons och den kommande filmen.
Det har talats om en långfilms-version av The Simpsons i snart femton års tid. Länge cirkulerade det ett rykte att filmen inte skulle vara animerad och att Macaulay Culkin skulle spela Bart. Men inte förrän någon gång under 2003 inleddes arbetet med filmen – som alltså fortfarande är animerad – på allvar.
–Och den blev på allvar klar förra fredagen, berättar Al Jean.
– Det är faktiskt inget vi hittat på bara för att den inte ska finnas på internet innan premiären.
–När vi hade sett den färdiga versionen insåg vi alla att den inte var tillräckligt gul i tonen så de fick göra om den en gång till. Det är därför vi bara kunde visa de första tio minuterna i dag, säger Matt Groening.
Men det är tio strålande minuter vi får se.
–Redan här i början fick ni ju se det kanske allra starkaste skälet att ens göra filmen – att vi äntligen fick visa Bart Simpsons penis, skrattar Matt Groening.
I en lång scen tvingar pappa Homer sin son att åka skateboard spritt språngande naken in till Springfield och tillbaka (fråga inte varför). I ett gathörn svischar den nakne Bart förbi polischefens son Ralph Wiggum.
Ralph, långsamt genial i huvudet som han är, stirrar bara lyckligt rakt fram i tomma intet några sekunder innan han säger ”I like men now”.
Det är samma Ralph Wiggum som inte får besöka den djupa delen av sandlådan. För att det är där han möter en vätte som säger åt honom att tända eld på byggnader.
–Den lilla kommentaren från Ralph, som utvecklats till min favoritkaraktär av dem alla i Springfield, kan vara det roligaste vi någonsin skrivit, säger Matt Groening.
– Jag vet inte ens riktigt varför. Den bara är det.
Men vad handlar Simpsons – filmen egentligen om?
–Den handlar om att en man alltid, alltid måste lyssna på sin fru, säger Al Jean.
–Nej, den handlar om att Homer Simpson blir förälskad i en gris, anser Matt Groening:
–Den största utmaningen när vi började skriva filmen var att det aldrig skulle kännas för publiken att det hade varit en utmaning.
I en scen på familjen Simpsons hustak slår sig Homer i ögat med den vassa sidan av en hammare.
–Närmare Luis Buñuel än så kommer vi nog aldrig i Springfield, säger Groening.
Han väntar lite och när största delen av publiken skrattar applåderar han.
–Jag var tvungen att testa det skämtet. Det hade aldrig fungerat i USA med en referens till Buñuels Den andalusiska hunden.
Men det Groening och Jean älskar mest – och de flesta som någonsin sett mer än tre avsnitt av The Simpsons – är Homers fulländade idioti.
–Det finns inget som förenar människor över hela världen som vår kärlek till den renodlade idiotin, säger Matt Groening.
–Vi kan sitta här och prata om surrealistiska referenser, men i slutändan finns det ingenting roligare än en fet, gul idiot som ramlar ner från ett tak.
Al Jean och Matt Groening är överens om vilken scen i Simpsons artonåriga historia allra bäst illustrerar exakt hur korkad och historielös Homer är. Det är i ett avsnitt där Homer motvilligt hamnar på ett flygplan för att bli missionär på en söderhavsö och i ren desperation, som en allra sista utväg, vrålar ”Save me, Jebus”.
