Ann-Charlott Fornhed behöver KVV:s ateljéer i sitt arbete med utsmyckning av en förskola som ska flytta till Källhagen. En av skolans avdelningar ska heta Lodjuret.
Foto: Dan Hansson
Konstnärernas kollektivverkstad, KKV, brukar inte göra så mycket väsen av sig. Inte så många känner till att över 750 Stockholmskonstnärer har gemensamma ateljéer i ett industriområde i Sickla. Utifrån syns bara en stor byggnad med lastkaj, men innanför en enkel ståldörr öppnar sig den kreativa världen i stora välutrustade verkstäder för allt från trä, smide, textil och betong till repro och screentryck.
Stämningen är fortfarande upprörd när SvD besöker KKV - det talas om att ”kasta tårtor” på ledningen i Stockholms kulturförvaltning. Man menar att de gav ett felaktigt underlag – att Nacka planerade att höja hyran med 1,1 miljoner kronor – till Stockholms kulturnämnd, som reagerade med att halvera KKV:s verksamhetsstöd. Konstnärernas upprördhet delas av tjänstemän och politiker i Nacka kommun som igår beslutade att stödja verksamheten med ytterligare 200000 kronor.
I en ekande korridor ligger konstnärernas lilla kafé där vi över en fika smakar på namnet Konstnärernas Kollektivverkstad en gång till. Är verksamheten lite -68? Knappast, menar Lennart Kaltea, KKV:s styrelseordförande. Idén att samäga dyrbara redskap och skapa mötesplatser för kunskapsutbyte är urgammal, säger han och påpekar att dagens konstnärer är egenföretagare.
Det är Lennart Kaltea som är så arg på Stockholms kulturförvaltning att han skulle vilja kasta tårtor. Men än så länge har han nöjt sig med pappersarbete.
Han har överklagat beslutet om minskat stöd, från fjolårets 1,2 miljoner till årets 600000 kronor hos Förvaltningsrätten.
–Tänk om Stockholms egentliga skäl till nedskärningen var att KKV inte ses som tillräckligt publikt? Även det vore obegripligt, eftersom den färdiga konsten når mängder av publik i parker, skolor och på sjukhus, funderar han.
Konstnärerna Mats Bigert och Lars Bergström är på plats för att låna den så kallade monumentalateljén, vilket är ett exempel på hur verksamheten fungerar. De har i uppdrag att bygga ett gigantiskt konstverk till Stockholms centralstation.
–Bara KKV har så här stora produktionslokaler. Vårt konstverk ska vara 16 meter långt för att fylla ett sluttande plan upp från Arlanda express till Flygbussarna, säger Mats Bigert, som lovar att tiotusentals tåg- och bussresenärer innan året är slut ska få se hur deras konstverk byter utseende efter vädret utomhus.
Emaljen är en annan unik ateljé. Inte bara för att guldbaggarna till Svenska filminstitutets gala bränns här varje år, utan för att emaljeringsugnen är den enda stora som finns kvar i Stockholmsregionen sedan Gustafsberg lades ned.
–Ugnar på 63 kilowatt kan ju konstnärer inte ha hemma. Då är det logiskt att gå samman om utrustning vilket är idén bakom KKV, säger emaljkonstnären Joachim Grundmann.
I den råa verkstadsmiljön sniffar jättepudeln Toulouse runt bland allt från björnar i betong, prototyper för kakelformar, vaxmodeller och silikonhöljen. Matte är skulptören Bitte Jonasson som trivs bäst i bronsateljén, där ett av hennes senaste stora arbeten var Cornelis-minnesmärket som nu står på Södermalm.
–När det invigdes minns jag att Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt var på strålande humör, säger Bitte Jonasson som föredrar robust konst så att hon ”kan sova lugnt om natten”.
En negativ utveckling för KKV är möjligen att flera yngre konstnärer har övergått till dator- och videokonst, med följden att KKV i dag snarast står för bevarandet av klassiska tekniker, och ibland kan upplevas som lite medelålders.
–När jag började här för 20 år sedan var här ett jäkla drag. Men då fanns ju AMS-kurser och sånt för konstnärer, säger Bitte Jonasson.
Ändå pågår aktivitet långt in på nätterna i den stora k-märkta industribyggnaden i Sickla. Den råkar ligga ganska nära gränsen mellan Stockholm och Nacka, kommunerna som just nu är oense om framtiden för KKV. Stockholms beslut innebär i reda pengar ett minskat anslag på 600000 kronor. Nacka kommun skjuter alltså till en tredjedel, detta trots att 85 procent av konstnärskollektivets medlemmar bor i huvudstadskommunen.
–Det är synd att Stockholm fattade sitt beslut utan dialog med övriga bidragsgivare. De agerade ensidigt och på felaktig grund, säger Börje Sjölund som är Nackas projektledare i samarbetet med KKV.
