Jag träffar dem på Glorieta de Insurgentes, Mexico Citys motsvarighet till Plattan. I randiga tröjor, svarta jeans och långa luggar hänger tonåringarna längs cementväggarna. De röker munbloss, tittar ner i marken och berättar motvilligt om hoten de möter. ”Mina föräldrar är jätteoroliga” säger en smal kille i Converseskor.

Våld mot emokids har blivit ett reellt problem i Mexiko. Allt började förra våren, då 800 personer attackerade unga emos i staden Queretaro. Våldsamma slagsmål följde, med skinnskallar på ena sidan och androgyna svartklädda kids på den andra.

Trots det bisarra i fenomenet har emovåldet knappt uppmärksammats i Sverige. Emo är decenniets största musikaliska subkultur, men nämns förhållandevis sällan på kultur- och nöjessidorna. Anledningen är gissningsvis att rockjournalister – jag själv inräknad – finner musiken outhärdlig.

Det är synd. Det finns nämligen mycket intressant att säga om emo.

Emokulturen är globaliserad på ett sätt som punken, synten eller discon aldrig var. Från Malaysia och Japan till Brasilien och Peru sitter hårspraysmissbrukande ynglingar och chattar om handledsskärsåren i senaste Tokio Hotel-videon. Och världen upprörs.

I Ryssland kom i fjol ett lagförslag om att förbjuda ”emoklädsel” i skolor och statliga byggnader. På Malta har lärare fått ut information om hur de känner igen självmordsbenägna emoanhängare. I England ledde ett 13-årigt My Chemical Romance-fans självmord till rubriker som ”Inget barn går säkert från den hotfulla emokulten”.

I svensk debatt anses det inte helt fräscht att skylla mänskliga tragedier på en musikstil. 80-talets debatt om satanistiska hårdrocksorgier har blivit en Youtubeklassiker. Vad motståndet mot emo visar är dock att den sortens retorik knappast är utrotad.

Här och var slår moralpaniken fortfarande till. Ibland får taniga kajalkids ta smällen.

Sorry Jens Lekman, men att du fick svininfluensan var i sin absurditet sommarens skojigaste nöjesnyhet.

Kaféet tillika kulturinstitutionen Café Edenborg går i graven. Slut på tonfiskmackor, udda fester och impulsköp av snusklitteratur.