Nanne Grönvall föll direkt för sin karaktär i musikalen Sweet Charity, en hopplöst naiv nattklubbsvärdinna som drömmer om den stora kärleken.
Nöjesprofilen Hasse Wallman har länge funderat på att sätta upp musikalen Sweet Charity i Stockholm. När han såg Nanne Grönvall i en biroll i Hur man lyckas i business utan att bli utbränd för några år sedan bestämde han sig för att han hittat sin Charity.
Nanne Grönvall föll direkt för karaktären, en hopplöst naiv nattklubbsvärdinna som inte bara säljer drinkar utan ibland också sig själv, medan hon drömmer om den stora kärleken och ständigt blir förälskad i helt fel killar.
Rollen är en av de mest krävande som skrivits i genren. Under totalt tio minuter av föreställningen är Nanne Grönvall inte inne på scenen - annars är allt fokus på henne.
- Jag har gått in stenhårt för det här. Redan för ett och ett halvt år sedan började jag ta dans- och tea-terlektioner för att få mer kunskap. Det blir inga frivolter för min del, men även om jag inte är utbildad dansare hoppas jag att det syns att jag går på ren energi och glädje. Det här är så fantastiskt kul, säger hon i en paus i Intimans foajé, medan
ljudteknikernas test av musiken dånar inifrån salongen.
Regissören Peter Björk och koreografen Per-Magnus Andersson, som båda till vardags jobbar med Hasse Wallmans showrestauranger Wallmans salonger och Golden Hits, tänker inte krångla till föreställningen.
- Vi förlitar oss på feel good-känslan. Vi vill göra en charmig musikalkomedi. Och få personer är charmigare än Nanne, sammanfattar Peter Björk.
Dialogen och de musikaliska arrangemangen har visserligen moderniserats något, men 1960-talskänslan finns kvar och har rentav överdrivits något, berättar han. Inte heller bryter de allt för mycket mot den legendariska upphovsmannen Bob Fosses karaktäristiska dansstil.
Samtidigt som de sista repetitionerna pågår borras det för fullt på Intimans minimala fasad mot Odenplan. Färgglada jätteskyltar på dansare med böjda lösögonfransar och enorma peruker, för säkerhets skull kompletterade med textade utrop som ”Häftigt” och ”Läckert”, sätts upp och får de förbipasserande att titta intresserat.
Nanne Grönvall på bilderna känner nog de flesta igen, men Sweet Charity, vad är egentligen det?
- Det är kul att lyfta fram en musikal från 1960-talet som inte spelas i Sverige. I dag satsar alla på säkra kort, det är Grease och Cabaret om och om igen. Personligen tycker jag att det är svårt att göra ytterligare en tolkning av dem, säger Peter Björk.
Han påpekar att de flesta där-emot känner igen sånger från Sweet Charity som Hey big spender. Extra satsningar på tv-reklam ska göra att folk kopplar musiken till föreställningen. Och Nanne förväntas förstås dra ett stort lass genom sitt namn.
Att hon skulle vara med bestämdes redan innan hon kom tvåa i fjolårets melodifestival, men uppmärksamheten kom förstås lägligt. Ett annat lyckokast i rollbesättningen, möjligen av det mindre betydelsefulla slaget, var att Rafael Edholm tre veckor efter att han skrivit på för rollen som italiensk charmör valdes till Sveriges sexigaste man.
Det går redan rekordmånga musikaler i Stockholm just nu, fem stycken, och alla är publikmässiga framgångar.
Hasse Wallman medger att han inte visste att det skulle vara så trångt när han tog beslutet att sätta upp Sweet Charity. För att gå runt ekonomiskt måste uppsättningen gå i minst ett och ett halvt år. Men han räds inte konkurrensen, påstår han.
- Går alla musikaler bra ger det en positiv anda. Det har varit för många dåliga produktioner under många år, när det kostar uppåt 400-500 kronor att gå på teater vill man komma ut med ett stort leende på läpparna. När folk som kommer med bussresor från landsorten blir glada av att se Mamma Mia! pratar de om att åka igen. Men går det många dåliga produktioner pratar folk om det i stället.
Hasse Wallman talar gärna nostalgiskt om sina glansdagar på 1980-talet då han drev Chinateatern och fyllde salongen till brädden varje kväll med sina musikaler, samtidigt som Oscars, Folkan och Vasan också drog fulla hus. Nu pratar han och andra producenter om att sötebrödsdagarna för privatteaterbranschen verkar vara tillbaka.
Men någon riktig orkester anser han sig inte längre ha råd med. På Intiman är all musik förinspelad, under ledning av Nanne Grönvalls man Peter.
- Det påverkar ingenting. En del tror att det sitter folk i diket. På China hade vi uppåt 40 musiker, men då trodde många ändå att det var inspelat, säger Hasse Wallman.
