Betyg: 4 av 6

När den mycket londonska gruppen Saint Etienne efter sju år återvänder med sitt nionde studioalbum handlar det om popmusikens magiska kraft. Om att som ung få livsavgörande upplevelser av artister, grupper och låtar och att växa upp och åldras som passionerad popnörd.

Från den fiktiva stadskarta som utgör omslag - där Ventura highway korsar Penny lane - över popkultur-refererande texter till melodier som syr ihop indiepop med disco, house och Brill building-melodier är det fullspäckat med förföriska referenser. Men även om det är skickligt komponerat och framfört med fingertoppskänsla kan man inte blunda för att det finns något i den gummimjuka ljudbilden och den popkonceptuella hållningen som gör det svårt att bli helt och fullt berörd.

Alla veckans skivrecensioner