Betyg: 3 av 6

Vissa dagar framstår Will Oldham (som till slut verkar ha cementerat pseudonymen Bonnie Prince Billy) och hans enorma produktivitet som en flygvärdinnas fruktlösa säkerhetsinstruktioner före en flight. Man har hört dem för många gånger för att ens ägna dem någon uppmärksamhet. Men Oldhams estetiska uppenbarelse – illrött vansinnesskägg och snickarbyxor, i övrigt naken och hårlös – är nog det som gör att man fortsätter lyssna. Alla flygbolag har något att lära av detta. Och Oldham har dessutom sällan viskat så tyst som här eller omfamnat traditionalisten i sig så starkt. Wolfroy comes to town är självömkan så sprucket försiktig att den knappt klarar av att på egen hand ta sig hela vägen från högtalaren till våra öron.