Betyg: 5 av 6
När pianisten Lars Jansson tar steget från originalkompositioner till standards är det ett lyckokast. Det ser ut att frigöra den utåtriktade energi som riskerar att gå förlorad i en akademiskt skolad jazz med drag av konstmusik. Lars Jansson slår sig lös i sällskap av basisten Thomas Fonnesbaek och trumslagaren Paul Svanberg. Monk figurerar med ett interpretstycke han hade på sin repertoar: Everything happens to me. En pärla här, liksom Willow weep for me. Tolkningar av standards kan som synes vara en form av komponerande. Ja, vad är nytt, egentligen?
