Betyg: 5 av 6

Norska violinistkometen Vilde Frang skulle ­nyligen ha kommit till Stockholms konserthus men blev sjuk. En skiva är förstås inte mycket till ersättning, men återbudet ger en extra poäng åt hennes violinsonater tillsammans med pianisten ­Michail Lifits. Verkkombinationen är udda. Naturligtvis kan man förstå vitsen med att ung ­violinist spelar ungdomsverk – av Grieg (första fiolsonaten) och Richard Strauss (hans enda) – men varför kombinera två något svaga nummer med Bartóks ­rasande intressanta solosonat? Man kan associera till både mentorn Anne Sophie Mutters och Arthur Grumiauxs fiolspel i duosonaterna, men i Bartók sker underverk på egna villkor. Frang behärskar alla grymma svårigheter och skapar utrymme åt både insikt och uttryck. Få, ­ytterst få klarar det.