Betyg: 5 av 6

Ingen tvekan att Värttinä anpassat sig till att publiken inte bara finns i Finland och Norden utan i hela världen. Några sångerskor, nu en trio, svarar fortfarande för det vokala. Även om jag saknar lekfullheten från förr så är vokalisterna mer samsjungna. De sorgliga texterna anknyter till finskt vemod men även amerikanska mördarballader. Bouzouki, dragspel, fioler, kantele, saz, elgitarr och trummor blandar global musik utan hemort. Sprakande, rullande världsrytmer, varvade med stillsammare ballader. För mig, som följt Värttinä sen debuten som folksångerskor från Karelen, tog det en stund innan jag begrep att det nog aldrig låtit så proffsigt och bra som på Miero (ungefär ”Utstött”). Men Värttinä är en annan grupp än för 20 eller bara 10 år sen.