Precis som Puccinis Tosca bygger Umberto Giordanos opera Fedora på en pjäs av Victorien Sardou, en slipad teaterman som kunde krama det yttersta ur en dramatisk situation och som skrev bägge dessa stycken speciellt för Sarah Bernhardt. Både Puccini och Giordano blev fängslade av att se den stora divan lida på scen och komponerade varsin intensiv opera med en sopranroll i centrum.

Det är en koncentrerad historia om hämnd och förlåtelse, som slutar med att furstinnan Fedora tar gift. På denna splitternya inspelning gestaltas hon av Angela Gheorghiou, medan Placido Domingo gör rollen som den misstänkte mördaren Loris (vilken vid urpremiären 1898 sjöngs av ingen mindre än Caruso). Alberto Veronesi dirigerar La Monnaie-teaterns orkester och lyfter fram all den delikata instrumenteringen. Det är en omtumlande inspelning, där bägge huvudrollsinnehavarna satsar mer krut på dramatik än skönsång.

Domingo imponerar alltid. Häromåret var han självskriven som den förste Birgit Nilsson-pristagaren. Nu har han just firat sin 70-årsdag och dessutom har det gått 50 år sedan hans operadebut, vilket Deutsche Grammophon uppmärksammar med två boxar.

The Plácido Domingo story består av en ytterst kortfattad biografi och en illustrerad diskografi samt tre roliga, blandade skivor. Här kan man höra en aria ur just Fedora, samlingens äldsta exempel från 1968, med en 27-årig Domingo som redan var en erfaren sångare.

Domingo operadebuterade 1961 som Alfredo i La Traviata. En av alla hans Travatior finns förstås med i The opera collection, som består av inte mindre än 26 skivor med 13 kompletta operor, som ger häpnadsväckande bevis på hans mångsidighet. Många av rollerna sjöng Domingo redan på 60-talet, men inspelningarna är i allmänhet senare – bolaget har ju kunnat välja bland alla sina Toscor.

I dag har Domingo gjort 130 roller, fortfarande högst verksam men på väg mot barytonfacket. Som baryton glänser han i en Abbadoinspelning av Barberaren i Sevilla från 1992.