Lana Del Rey.
Foto: reuters
Betyg: 4 av 6
Förra året släppte Stefani Germanottas musikaliska alter ego Lady Gaga albumet Born this way. När Elizabeth Grant, under pseudonymen Lana Del Rey, släpper sin skiva väljer hon att kalla den för Born to die. Det är som upplagt för jämförelser mellan de två tjugosexåriga sångerskorna som inte bara delar skivbolag utan också har sina rötter i New Yorks överklass och som båda skapat varsin artistroll att spela. Men medan Lady Gaga spatserade direkt in i den kommersiella fåran, utan att försöka locka med sig musiksnobbarna på vägen, lyckades Lana Del Rey ge alla världens hipsters en identitetskris.
Med den snyggt melankoliska singeln Video games, en uppdiktad biografi om att hon vuxit upp på en husvagnsparkering i New Jersey, och med en filmstjärneglamourös uppenbarelse förförde hon en publik som sedan, när sanningen kom fram, lämnades med en känsla av att ha sol-och-vårats. För Lana Del Rey – eller snarare Elizabeth Grant – var dotter till en internetmiljonär, uppvuxen på internatskola och hade redan ett misslyckat karriärförsök under sitt eget namn i bagaget. Lana Del Rey var inte den hon utgett sig för att vara – kan man då lita på vad hon vill göra?
Born to die, Lana Del Reys debutskiva, är ett album som inte spikar fast några sanningar. Medan Lady Gaga hade sin saga skriven i bläck verkar Lana Del Rey ha skissat kapitlen i blyerts.
Det katastrofartade uppträdandet i Saturday night live för två veckor sedan visade en högst medioker sångerska som varken lyckades fylla ut scenen eller övertyga om att hon var Nästa Stora Grej. Var det så att Lana Del Rey kanske bara var en stjärna i våra tankar?
Born to die ger inga klara svar på den frågan. Lana Del Rey rör sig som en kameleont mellan olika skepnader. Där finns den sorgsna stämman från Video games, vars monotona allvar dock aldrig tillåts brista ut ordentligt.
Med jämna mellanrum rycks den planterade melankolin ur marken när Del Rey släpper fram sitt souliga inre, slår ut till en jazzigare sångerska eller plötsligt börjar viska på franska. I Summertime sadness dyker hon upp som en sorgklädd Lady Gaga, i This is what makes us girls blinkar hon istället med ena ögat åt Madonnas håll.
Born to die är som en kartong med Lana Del Rey som klippdocka. Varje låt är en ny kostym som förändrar vem hon är.
.
I KORTHET
Bästa låt: Video games och Summertime sadness.
.
