Betyg: 5 av 6
50 år av Decca-ljud innehåller denna box med klassiska inspelningar från 1956 till 2009, samlade på 50 cd-skivor. Det är ljudet som är huvudtema, musiken och musikerna bildar sidoteman.
Det berömda brittiska Decca-ljudet var en spinoff från Decca Radar system, konstruerat under andra världskriget för att detektera höga frekvenser från tyska och brittiska ubåtar i syfte att kunna skilja dem åt.
En välljudande grammofonskiva förutsätter ett brett frekvensomfång. Ingenjören Arthur Haddy på Decca ledde utvecklandet av ett hi-fi-system som hade en rak kurva från 40 till 15000 Hz. Inspelningsmetoden kallades Full frequency range recording (FFRR) och lanserades med Ernest Ansermets inspelning av Stravinskijs Petrusjka 1946 (synd att inte den finns med i boxen).
Haddy var också drivande vid Deccas stereoexperiment. Ingenjören Roy Wallace uppfann det legendariska ”trädet”, en enkel T-formad anordning med en mikrofon på varsin sida av den horisontella balken, och en centermikrofon i mitten.
En bild på Decca-trädet, från Joshua Bells inspelning 1996 av Barbers och Waltons violinkonserter (cd 6), finns i programhäftet.
Tidiga, förbluffande välklingande stereoklassiker är España (1956, cd 2) och musiken till En midsommarnattsdröm (1957, cd 29). Deccas standard, Full frequency sterephonic sound (FFSS), upptogs av inspelningsindustrin 1958.
Nyårskonserten i Wien 1979, ledd av Willi Boskovski, blev deras första digitala inspelning (cd 9), utgiven på en dubbel-lp.
För Decca-ljudet är utrustningen viktig menade Haddy, men inte så viktig som inspelningslokalens kvalitet och samarbetet mellan ingenjörer och musikalisk ledning. I programhäftet avbildas många producenter, ljudingenjörer och lokaler.
Flitigt använda var Kingsway Hall i London och Sofiensaal i Wien där John Culshaw och Christopher Raeburn producerade Wagners Ringen 1958-–65 under Sir Georg Solti, med Birgit Nilsson som juvelen i kronan (utdrag på cd 37). Set Svanholm och Berit Lindholm medverkade också, i övrigt är Herbert Blomstedt ende svensk i boxen. Han anför San Francisco Symphony mästerligt i en realistiskt klingande Alpsymfoni (cd 7).
Delar av detta är redan utgivet, exempelvis i serien Original Masters, men boxen ger en intressant exposé över Deccas ljudåtergivning genom åren av orkester-, opera-, och kammarmusik, med en lång rad världsnamn.
